Åh, vad ni är primitiva.
Hela den här debatten är primitiv.
Och vem ska vara en av dem som representerar Den Riktige Mannen?
Naturligtvis superdupertönten Paolo Roberto.
Han säger att han är “100 % man” och jag är ack så lycklig över att inte sitta i hans båt.
Etikett: samhälle
Jävla skitsamhälle och fula fucking mördare
Snälla! Nån med hög sexdrift – ge alla dessa förbannade fotbollshuliganer lite kussimurra. De är ju som de är för att de inte får lapa fitta. Okej om dessa pinsamma wannabemachomän stod och slogs inlåsta i ett bergsvalv, men de finns ju mitt bland oss och vandaliserar och misshandlar vem och vad som helst.
NER MED ALLT SOM HAR MED SPORT ATT GÖRA. Korruption, huliganer, mygel och fusk. Det är sport det.
Åh, allt går åt helvete! Psykiskt störda mördare som sitter inne KÖPER BIL och RYMMER. Vad fan!
Och mördare som sitter inspärrade ska väl för i helvete inte få permission för att gifta sig (med varandra). De rymmer ju. Så klart. Var det någon som trodde något annat? Ja, tydligen.
Skärpning!
Apropå dessa mördare: varför är de alltid så förbannat fula? Blir de mördare för att de är fula eller blir de fula för att de är mördare? Vilket kommer först? Fulheten eller mördandet?
Skärpning igen. Man kan alltid försöka se lite fräsig ut när man ska fotograferas.
Vad är det med posten?
Jag får ofta mina grannars post och under min semester har jag oftast hunnit ut i trappan och haffat postdonnan på väg ner för trapporna och alla har således fått sin post.
Men tänk om jag vore bortrest i två månader – sicket drama! Eller som nyligen – jag fick ett (för vissa) viktigt brev som jag lade i högen “öppna om du orkar men det gör inget om du aldrig orkar”. Jag upptäckte flera månader senare att det var till någon annan än mig själv.
Skärpning, tack! Posten är viktig. Ingenting kan man lita på längre.
Tänk så skönt med semester – jag hinner tänka på såna här saker.
I natt kunde jag inte sova så jag såg SVT-dokumentären om Ulla-Carin Lindquist (som drabbades av ALS). Mycket gripande. Se den här och var tacksam över och ödmjuk inför livet.
Patetiska jävlar
Vi kastar om rollerna lite.
Tänk att du sitter på bussen en helt vanlig kväll. Det kliver fram ett par, tre personer. De stirrar på dig och sätter sig ner framför dig. De vänder sig om. De glor, tisslar och tasslar.
Sedan börjar frågorna hagla.
Du är hetero va?
En sån där jävla fittslickare?
Hur känns det att köra kuken i en fitta?
Varför är du så jävla pervers?
Så skulle det kunna se ut. Och det gör det – fast tvärtom.
Tänk att du just mött ditt livs kärlek – som du längtat efter i 30 år. Ni sitter på en bänk och kvällen är magisk. Du lägger armen om din potentiella partner och ett gäng dyker upp. Samma frågor. Sparkar, slag och kanske en och annan kniv. Vad som hade kunnat bli en underbar kväll slutar på sjukhuset eller kanske till och med på bårhuset.
Så skulle det kunna se ut. Och gör det.
Därför går jag än en gång på Pride. Jag har gjort det varje år sedan mitten av 90-talet och kommer fortsätta med det så länge det finns behov av det.
Visst är det underbart att öla med goda vänner, att höra bra musik, att karlarna vet att jag är lagd åt det håll jag är, så de istället för att fråga om jag har flickvän undrar om jag har pojkvän, men störst är ändå känslan av att inte böja rygg.
Underbart är det att för en gångs skull få känna sig som normen. Eller “normal” helt enkelt.
Under Pride frågar inte ens taxichaufförerna om stället jag ska till “har gott om goa brudar”.
Samtidigt ökar hatbrotten*. Oftast är det ett manligt par som blir nedslaget. Det är så absurt. Stockholm, Sverige år 2008… Kom igen nu.
Jag tänker dock inte böja rygg. Jag tänker inte låta bli att hångla upp min potentielle pojkvän när helst jag har lust.
Jag har inte förnekat min förmåga att älska sedan 1992 och jag tänker ta mig tusan inte börja igen.
Mig skrämmer ingen bitter jävel.
Mitt bästa tips för en bättre tillvaro
Inse faktum; folk är knäppa (på ett dåligt sätt).
Det blir betydligt lättare att leva om man inte söker efter logiska förklaringar till människors absurda beteende, ty det existerar ingen som helst logik. Människor är idioter. Jag utgår numera från att alla är det tills de bevisat motsatsen (vilket de ytterst sällan lyckas med). De har baktankar. De manipulerar. De ljuger. De stjäl. De röker i tunnelbanan. De är som små gamar. De tvättar inte händerna efter toalettbesök. De krigar. De slåss. De plågar djur. De plågar barn (som sedan i sin tur blir minst lika knäppa). De anser att sättet de själva lever sitt liv är det enda rätta. De kastar skräp till höger och vänster. De kastar batterier på marken och orkar sedan gnälla över en endaste liten kvarglömd hundbaja (då påsarna var slut pga överaktiv tarm). De häller en massa ohälsosamma ämnen i maten som gör folk sjuka – allt för att få den egna ekonomin att blomstra. De till och med smaskar när de äter. Fy fuck.
Jag har tjatat om detta ett bra tag nu och häromdagen sa en vän (på väg hem från ännu ett besök hos psykologen); “Kim! Du har rätt! Du har haft rätt hela tiden.”
Så lyssna och lär.
Jag är inte bitter. Snarare klarsynt.