Dag 2


Dag två började vi med att strosa lite i stan. Besökte Tel Aviv Museum Of Art. Det var väldigt folktomt på grund av självständighetsdagen.


Och så tog vi en cykeltur. Genom stan och ner till stranden.


Det blev mulet.


På kvällen tog vi en promenad och åt en ljuvlig middag på en mysig restaurang. Jag åt världens godaste latkes (från wikipedia: Latkes (jiddisch: לאַטקעס) är en judisk maträtt, en slags plättar gjorda på potatis och lök. Maträtten tillagas traditionellt vid den judiska högtiden Chanukka).

Och ni vet vad jag önskade

klagomuren
Ja, jag rörde vid klagomuren och jag bad om någonting.
När vi var i Yafo, förresten, så fanns där en sån där löjlig bro där man kan vidröra sitt stjärntecken och önska något.
Jag frågade Y: “Nå, har du önskat något?”
“Nej”, svarade han, “jag tror inte på sånt.”
“Det kanske du borde”, svarade jag. “Det jag önskade förra gången jag var här är nu rena rama sanningen.”

Fortfarande inte riktigt “här”

Jag vet ju att ni älskar mina semesterbilder.

Här innanför grundades den fantastiska staten Israel. Ja, jag älskar Israel. Som jag sagt till mina TLV-vänner och min man så känner jag mig hemma där. Av någon konstig anledning. Och nej, det är inte farligare där än nån annanstans. Den kritiserade “muren” (som mest bara är ett stängsel) har ju minskat självmordsattackerna med typ 95 procent. Så det är tryggt och bra.
Jag känner mig väldigt populär bland israelerna, det spelar säkert också in. They love me. Jag är ju både smart och kul att hänga med.

På den fantastiska tavlan står det:
ACCORDINGLY WE, MEMBERS OF THE PEOPLE’S COUNCIL, REPRESENTATIVES OF THE JEWISH COMMUNITY OF ERETZ-ISRAEL AND OF THE ZIONIST MOVEMENT, ARE HERE ASSEMBLED ON THE DAY OF THE TERMINATION OF THE BRITISH MANDATE OVER ERETZ-ISRAEL AND, BY VIRTUE OF OUR NATURAL AND HISTORIC RIGHT AND ON THE STRENGTH OF THE RESOLUTION OF THE UNITED NATIONS GENERAL ASSEMBLY, HEREBY DECLARE THE ESTABLISHMENT OF A JEWISH STATE IN ERETZ-ISRAEL, TO BE KNOWN AS THE STATE OF ISRAEL.
Och här hade vi just tagit en cykeltur och det var dags för glass.

Stoppkloss


Jag tror att det betyder att jag inte får resa bort igen. Ingen fara. Nästa gång följer Sebbe med och vi stannar för alltid.

Crazy

judar
Vi besökte förintelsemuseet Yad Vashem. Oerhört känslosamt och svårt att ta till sig. Var där i flera timmar och hann ändå inte se allt. Även romernas + homofilernas situation togs upp. Helt galet.