En gång kom jag på det där med att människor går runt och är olyckliga på grund av att de är så förbannat rädda för att vara lyckliga. Är de lyckliga så kan ju saker och ting bara gå spikrakt nedåt. Bäst då att inte chansa.
När det gäller kärleksrelationer blir mupparna skraja då de träffar en reko men kul, smart men rolig, stilig men inte perfekt potentiell partner. Hjälp, skriker de, denna människa kan ju faktiskt vara allt jag drömt om. Tänk om jag faktiskt får till det! Vad ska jag då klaga över? Tänk om jag blir sårad!
Detta blir extra tydligt då vi talar om att redan upptagna människor konstant har en hjord sugna efter sig. Det brukar heta att man “skiner” och “inte ser så desperat ut” men det är bara bullshit. Det handlar enbart om att flocken vill ha det de inte kan få – ty då riskerar de ingenting.
Detta fenomen märks mycket tydligt på datingsiter. Testa och se! Ändra status till “har partner” och du kommer snabbt notera att du är mycket intressant.
Det är lättare att gå runt och vara lite missnöjd och bitter. Man riskerar inte så mycket.
Skippa tramset, säger jag. Bara kör!
Jag blev så glad då jag strosade runt i en lagom lyxig butik i TLV och hittade denna t-shirt. Den skrek mitt namn och jag kollade inte ens på prislappen.
Etikett: relationer
Man måste ju kunna skratta tillsammans
Jag kom att tänka på Italienaren (remember?) som jag dejtade i höstas. Han var ju en fin och bra man men det som störde mig mest var att han inte förstod min humor. Hans egen var nog rätt torr och akademisk. Den var i varje fall inte det minsta porrig.
En gång låg jag i soffan och lekte med (sluta tänka porrigt nu) mobilen. Italienaren satt framför sin dator och (don’t go there) pysslade och då började jag knäppa kort på honom. Han blev en smula generad och bad mig sluta. “Vad ska du ha dem till?”, frågade han och jag sa att jag ju har startat en blogg som heter alltomitalienaren.com. “Jaha. Vad skriver du där då?” “Jag publicerar en massa bilder på dig. Både ekivoka och städade. Och så skriver jag om vad du gör om dagarna och vad du tycker om saker och ting. Jag har en massa läsare och alla som har träffat dig skriver om sina erfarenheter i klotterplanket.”
Italienaren fattade inte att jag drev med honom.
Det var nånstans där jag insåg att det var dags att tacka för kaffet och åka hem.
Y och jag skrattade väldigt mycket tillsammans. Vi skrattade och sjöng och talade om djupa saker och ytliga saker. Vi grälade och hånglade och satt tysta och vi knullade. Vi åt och vi drack och vi dansade och skålade. Vi gick på museum och vi gick på kafé. Vi shoppade och gick på bio och vi gick ut och åt och vi umgicks i snö och i solsken. Vi gjorde allt. Det var gott.
Det kan inte vara lätt att vara ihop med mig
Jag ser ju väldigt mycket på dokumentärer och debattprogram – jag är trots allt en överraskande bra bit över 30 (även om jag fortfarande visar leg på systemet) och real life intresserar mig mer än påhittade historier (vad är poängen egentligen? Man kan ju hitta på vad som helst).
Jag har tänkt en del på, i mitt ivriga debattittande, hur fantastiskt roligt det vore om någon mitt i alltsammans sa: “Nej, men du har ju rätt. Så har jag aldrig sett på saken. Jag ändrar mig. Jag byter åsikt.” Visst vore det härligt!
Det är vackert när människor har mod att ändra sig.
Nu vill jag ändra mig lite. Ja, jag har gnällt om och skällt på mina ex och visst, de har gjort en hel del dumheter – men helt oskyldig är jag så klart inte. I admit. Jag kräver så mycket uppmärksamhet och bekräftelse, exempelvis. Det kan inte vara lätt att leverera.
Jag inser det med Y. Jag inser hur jag k-r-ä-v-e-r att få höra att jag är snygg, smart, sexig, bra, rolig… ja, allt det där.
En bidragande orsak är säkert att det handlar om ett långdistansförhållande, men ändå.
Tack och lov är han en verbal man som kan både lyssna och prata.
Tagga ner, bruden!
God fredag. Jag kan knappt tro det men arbetsveckan lider mot sitt slut och jag är mycket tacksam. Jag har varit driftig den här veckan. Driftig och trött. Två kvällar på raken har jag somnat sittande men idag känner jag mig pigg och på G.
Jag önskar er alla en mycket, mycket bra dag. Hoppas detta är dagen då det händer något väldigt bra och spännande. Något som har en positiv inverkan på resten av livet.
Ur Dagens Puss i Metro (idag).
Anders, ville bara tacka dig för att du hjälpte mig att laga EU-moppen när den gick sönder.
/Linda från Norrköping
***
Tack Anders för att du finns i mitt liv.
Kramis Linda
***
Anders, mina känslor för dig har blivit starkare, hoppas det blir du och jag.
Puss Linda
***
Linda, Linda! Du är en stalker. Förmodligen har Anders redan slutat svara när du ringer. Han har dessutom plockat bort dig som vän på Facebook och han har blockerat dig på MSN. Du gråter ut hos väninnorna. “Killar är svin”, harklar du fram och väninnorna håller med. “As!” säger de i kör. “Glöm honom. Han är inte värd dig”.
Lägg ner, Linda. Nästa gång tar du det lugnt och fint och låter grabben uppvakta dig. Balans är allt.
Ibland måste jag dela med mig av mina erfarenheter
Igår kväll, mitt i mitt slappetislappande, ringde det på dörren och jag hörde på signalen att det var en god vän som då och då envisas med att våldgästa mig. “Jag saknade Sebbe”, sa han, men jag visste att han hade något annat i kikaren.
Det visade sig att han hade varit på (ännu en dålig) date.
Han hade träffat en man från nätet och jag bad att få se hans profil. Därefter skällde jag på min vän som envisas med att vara överliberal och inte ha några som helst krav på sina (värdelösa) dejter.
“Han har ju ingenting som passar dig”, sa jag vist.
“Men jag vill ju ge dem en chans”, svarade han.
“Men kolla, han har ju inte ens bild på sig själv. Han har en knullbild som han själv inte ens figurerar på. Skärp dig för fan!”
Nu var jag förbannad och samlade mig ett kort tag innan jag fortsatte.
“Du säger att du vill bygga en framtid med någon och låt mig säga dig att en sån här person är inte intresserad av det. Han är intresserad av att knulla – inte bara med dig utan med en miljard andra – så lägg av med dessa horribla dejter nu. Och den där du träffade för ett tag sedan – han var fortfarande ihop med sin sambo (de har flyttat isär nu) – tror du på allvar att det hade funkat om han kastat sig in i ett nytt förhållande med dig? Skärp dig, grabben!”
Därefter var vi tysta ett tag.
Sedan tyckte han att jag var “uppgiven” och att jag inte borde träffa Dansken då han “inte passar mig”.
Jag svarade: “han lyssnar på vad jag säger och han får mig att skratta och dessutom är han singel och opervers. Det är en bra början”.
Vi gick ut en sväng med Sebbe och innan vännen cyklade hem upprepade jag dagens lektion och avslutade än en gång med “skärp dig, grabben!”
Jag har varit många, många fler år i branschen än han, så han vet innerst inne att jag har rätt.
Det är bra.