Igår såg jag en dokumentär som gjorde mig både arg och ledsen.
Jag trodde på mitt naiva lilla vis att Ung i Damaskus skulle handla om unga människor i Damaskus (ööh), men denna dokumentär handlade så klart om de palestinska flyktingarna som diskrimineras hårt av syrierna och de andra länderna som omringar lilla juderemsan Israel – allt för att hålla Konflikten vid liv. Dock är det så klart endast Israel som får spö. Om och om igen.
Vilken fruktansvärd smörja jag fick se!
Helt ogenerad historieförfalskning och som vanligt var palestiniernas ord lag och naturligtvis fick propagandan flöda helt oemotsagd.
Inte undra på att medelsvenne har både noll koll på historien och helt snedvriden bild av Mellanöstern när han konstant matas med sådan här äcklig propaganda.
Länk till denna vidriga dokumentär innehållande bl.a. barn som sjunger om att de ska ha ihjäl varenda jude i ”landet” Palestina. SVT och svensk press står väl i kulisserna och hurrar och sjunger med. Jag mår illa.
För att inte ligga sömnlös hela natten så såg jag även Medialized – Your place or mine? som handlar om hur media vinklar saker och ting och hur olika man kan uppfatta det som sker. Mycket intressant och bra. (Se den och ha lärdomarna i åtanke nästa gång SVT ”rapporterar”.)
Läraren: ”För att försvara sina intressen i Indien samlade de (britterna) judarna i området för att hindra bildandet av en enad arabisk stat. Om judarna verkligen led av nazisternas förföljelse under andra världskriget, gav de sannerligen igen på det palestinska folket. Med stöd av omvärldens sympati slaktade, massakrerade och fördrev de själva det palestinska folket. De fördrev dem och dödade kvinnor och barn. De spred dem åt öst och väst. Några frågor? Gud välsigne er.”
De hjärntvättade eleverna: ”Nej, det var inget nytt på lektionen. Vi är unga palestinier. Precis som vi lär oss äta och dricka har vi lärt oss palestinsk historia”.
Jag mår illa.