Lustig bussresa

Lustig bussresa. 
Buss 67 mot Torparbacken. Chauffören (av en händelse mycket hunkig) hälsar överivrigt på oss påstigande. Han har en mycket bra dag. Vi kommer till Torparbacksvägen där flera av oss ska kliva av för byte till 560 mot Malm. 
Chauffören glömmer stanna. ”Jag åker tillbaka”, hojtar han. Vänder om i en rondell och måste åka 2-3 km innan nästa rondell så att han kan vända om än en gång. Han inser sin miss och bara flabbar. (Obs. Stadstrafik!)
Alla andra skrattar också (eftersom chauffören är en hunk – snygga människor kommer undan med vad som helst).
Till slut fick vi kliva av. Vid rätt hållplats. Kändes ett tag som att vara mitt i en film med en kapad buss etc. etc.

Förstår ni min bussfobi och varför jag föredrar metro och spårvagn? En vagn kan inte bara hoppa av spåret och åka nån helt annan rutt. Men det kan en buss. Otäckt!

Jag och mina fobier

Jag och mina fobier… När jag väl lärt mig att på ett avslappnat vis åka spårvagn så sitter jag plötsligt i en jättegammal vagn och funderar på hur jag ska lyckas kliva av. Ser skylten och letar då febrilt efter ”signalknappen”. Kanske är det den där röda lilla knoppen? Sitter på ett konstigt ställe iofs. Vågar jag trycka? Annars åker jag väl runt och runt tills nån annan kliver av eller på. Det är inte alltid lätt att vara jag. Men oftast ganska festligt faktiskt. 

Three years ago today

Idag kör vi ett inlägg på engelska.
Ett romantiskt minne.

budapestToday I will share something romantic with you, because it’s Sunday and it’s snowing for the first time this winter, and the sun is shining and it puts me into a very, very romantic mood.

I just remembered that three years ago today I did something very romantic. I had moved to Finland a few months earlier and I had gotten to know this gorgeous, highly intelligent young man from a kibbutz in Israel (we met online of course).
We decided to meet and we were very spontaneous.

”So let’s meet halfway”, we said, ”and where would that be?”
”Well, in Budapest.”
”Okey, see you in Budapest on Monday.”

jewish budapest

So we met at the airport and this bloke had rented a very romantic (needless to say) apartment for us and we spent three days in this wonderful, beautiful city.

We went to all the Jewish places, like the enormous synagogue and all the Jewish tourist spots and cafes and so on. It was oh so romantic.

One evening this dude fainted and I panicked. He had forgotten his medicin at home. You see, he was once poisoned by Hamas and if he eats spicy food his stomach cannot digest it. Of course I had taken him to an Indian restaurant that evening, not knowing about his condition.

So he woke up while I was running around panicking and he cried and he told me the story from the war. It was so scary and so overwhelming, yet so über romantic.

Then he went back to Israel and I went back to Finland and the following month I met him in Jerusalem. He had organised this thing for my birthday. A very ROMANTIC hotel at a kibbutz, and a few historical events in the city. My best birthday ever.

At this time I was finishing my conversion to Judaism and this secular guy who grew up in a religious family in Jerusalem answered all my ’stupid’ questions and he was very supportive all along. And every week he told me about what they had been talking about in synagogue during shabbat.

A few weeks later he came to Finland and we spent some time in Helsinki and then we went up north to Rovaniemi, where he had rented a place in the countryside, in the middle of nowhere. It was in February and there was so much snow and it was so quiet and – yes – ROMANTIC.

We still meet whenever I’m in Israel, but of course the distance killed the romance.
He’s a very close friend today.

When you find good people – keep them close.

Ett romantiskt minne

kim tel avivVad ska jag berätta för gulligt idag då? Kollar igenom mitt bildbibliotek. Hmm.
Jag har 39 853 foton i min telefon.
Detta foto är knäppt på en takterrass i Tel Aviv. Min då blivande make E (numera ex-make, och vi har en god relation) hade friat kvällen innan.
Vi var redan förlovade men han ville göra det ’ordentligt’.

Innan vi åkte från Stockholm försvann min ring medan jag duschade. Vi hade bråttom till Arlanda och jag hade ångest över den försvunna ringen.

Väl i Israel skulle vi träffa en väninna men just den dagen klagade E då han kände sig sjuk. Jag blev jäkligt irriterad och åkte och åt lunch med väninnan. Hon var så ledsen över att E inte var med.

Jag kom tillbaka till vår hyrda lägenhet på kvällen och E mötte mig på gatan. Han hade tårar i ögonen och en kippa på huvudet. Han tog min hand och förde mig upp och ut på terrassen. Världens bästa stads sus och dus låg nedanför oss. Kvällen var varm och sensuell. E hade tänt en massa ljus över hela terrassen och dukat upp en flott (nåja – han var ingen kung i köket direkt) middag och han föll på knä och friade och plockade fram min ”försvunna” ring.
Det visade sig att han och väninnan hade planerat det hela.

Ett fint minne så här en grå dag i november några år senare.
(Den ljuvliga ringen ligger på spåret på Blåsuts tunnelbanestation.)

Åbotripp

Jag har varit på resande fot igen.

Efter ett par dagar i Helsingfors åkte jag till Åbo och stannade över helgen i denna pärla till stad.
Det var faktiskt första gången jag var där i vuxen ålder.

Strosade längs Aura å och besökte sevärdheter (bland annat synagogan – den enda, förutom den i Helsingfors, som finns i Finland) och varuhus.
Människorna var väldigt trevliga och solen sken som aldrig förr.

Reste tillbaka till Helsingfors och det var trivsamt att åka tåg genom alla de där små svensk- och tvåspråkiga orterna som ligger längs kustremsan.

Åker gärna tillbaka inom kort!