Men. Slappna. Av.


Skylten vid poolen utökas varje vecka med nya förbud.
För ett tag sedan såg den ut så här. Nu är det inte tillåtet att fotografera inne på området – någon kan ju känna sig kränkt av att få bilringarna förevigade i bakgrunden på någons bild av ungen som tar sina första simtag.
Fy fan, Schweden – slappna av.

Småsaker som stör herr Milrell

Få saker stör mig så som sådana här små skitsaker. Hur svårt kan det vara att göra rätt? Förmodligen fel man på fel plats – det doftar nepotism.
Hur kan den ansvarige inte fatta att priset för denna tvåspårssingel inte kan landa på nittio spänn; att den där (ganska tråkiga) remixen inte kan kosta 78 kronor?
Gör om, gör rätt. Ögonaböj.

Vad lär vi oss av detta?
Jo, hur kan vi drömma om ordning i Mellanöstern när ordning och reda inte ens existerar på iTunes?
Detta var även dagens visdomsord.
Tack och god middag.

Önskeinlägget: Det där var något min moster inte hade en aning om

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av den stilige Olle Jr.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Det där var något min moster inte hade en aning om
Ja, alla vet att jag älskar ordning och reda och raka linjer och sånt där. Vad inte så många känner till är hur besatt jag periodvis är.  Jag ska därför ta bladet från munnen och ge er några exempel.

  • Besticklådan där hemma är organiserad i bokstavsordning. Först kommer Gafflarna, sedan Knivarna, därefter Skedarna och slutligen Teskedarna.
  • När vi är inne på bestick kan jag passa på att berätta att jag lider av att äta med olika slags bestick – de måste tillhöra samma serie. En vän bjöd mig på middag och jag fick en blå gaffel och en silvrig kniv. ”Har du ingen blå plastkniv?” frågade jag och han skrattade hysteriskt. Jag tror dock att detta är ett helt ”normalt” beteende från min sida, är det inte?
  • T-shirts hör hemma i en garderob. Långärmat i en annan.
  • Plånbok och SL-kort måste ligga på byrån i hallen. Mitt första bråk med mitt ex-ex började med att jag mitt i natten reste mig upp och sa: ”Åh nej, var är mitt SL-kort?” Därefter gick det bara utför.
  • Nycklarna måste hänga på Kroken. Nej, de får inte ligga på byrån.
  • När vi är inne på nycklar kan jag avslöja att mina båda hundvakter, som har nyckel hem till mig, just nu befinner sig utomlands (dock ej tillsammans) och jag visste att jag, som aldrig tappat bort mina hemnycklar, naturligtvis skulle göra det nu när inga extranycklar fanns tillgängliga. Därför tog jag min fjärde nyckel (det finns såklart en som jag  förvarar hemma), lade den i ett kuvert och gömde den på jobbet.
  • När jag tittar på TV (en gång per månad) får det inte stå saker på bordet framför mig. Annars koncentrerar jag mig endast på dem. Sikten måste helt enkelt vara fri.
  • När jag ser på webb-tv (varje kväll) måste skärmen vara nyputsad. Annars ser jag bara fläckar och damm.
  • Ex. så här får låttitlar inte se ut i mitt iTunesbibliotek: Lay Your Love On Me(radio Edit). Nej, det måste vara ett mellanrum mellan e och ( och dessutom så måste även radio få ett versalt, elegant R.
  • Jag behöver väl knappast gå in på tavlor som hänger snett.
  • Eller om det fastnat ett hårstrå innanför ett inglasat fotografi.

Jag kan göra listan betydligt längre men jag hör hur ni suckar.
Nu kan man lätt tro att jag lever i ett minimalistiskt, välstädat och perfekt hem. Men nej, det gör jag verkligen inte – det är bara vissa detaljer som måste vara på ett visst sätt, och det är lite det som gör det så arbetsamt att vara jag.

Han kallar mig galen men jag vill bara ha ordning och reda nu när lågkonjunkturen är här och allt

En vän skrev till mig:

“Att lyssna till en låt 79 gånger för att originalet hade en apostrof för mycket är ju bara crazzzzaaayy!”
Det började med att han bad mig “sluta lyssna på Boaz Mauda” (efter att ha tittat på mina senast spelade låtar på Last-FM).
Jag förklarade vänligt men bestämt att jag var tvungen att radera Boaz från mina spellistor då jag stavat hans namn “Boaz Ma’uda” (vilket är en mycket bättre stavning eftersom man då vet var betoningen ligger och man använder gärna apostrofer när man skriver om hebreiska ord och namn så att även vi här uppe på fjället ska förstå dem. Han heter således inte Mauda utan Ma’uda).
Nu har det dock bestämts att apostrofen ska bort och det störde mig enormt mycket. Därför noterade jag hur många gånger jag spelat alla hans låtar och nu lyssnar jag alltså på dem lika många gånger för att rätt ska vara rätt.
Jag är som bekant en vän av ordning.
Ordning!