Kvalitetstidningen Expressen citerar kvalitetstidningen National Enquirer. ”(Bla bla bla) båda har medverkat i tv-programmet där Ellen DeGeneres öppet erkänner sin bisexualitet*.”
Jag vill härmed passa på att öppet ERKÄNNA min homofili.
Ja, det stämmer.
Jag ERKÄNNER. Jag är bög. Jag älskar män. Underbara är de (men på tok för ofta jävligt jobbiga, men när det funkar så funkar det jädrans bra).
*Bi? Ha ha ha. Lessie, darling, lessie.
Etikett: Oprah
Lördagen inleds med lite sport *chock*
Jag måste bara skriva årets andra och sista sportrelaterade inlägg (nej, beundrarinlägg om Zlatan räknas inte).
Grattis Rio!
Jag höll såklart på ljuvliga Madrid.
Oprah i all ära (love her), men att skicka in henne OCH Obama i matchen kändes ju bara töntigt. ”Är det det som ska krävas, liksom?”, skulle vi alla ha fräst om Chicago fått OS.
Nu räcker det med sport. Enda anledningen att jag bryr mig är att jag älskar omröstningar och val och folk som jublar och gråter av lycka.
Angående den där statyn förresten, så vore det väl härligare om Zlatan kunde komma som uppblåsbar docka.
Div. tisdagsblaah
Ibland tänker jag inte på att Sebbe inte förstår vad jag säger och jag bara mal på och förklarar saker. Han stirrar på mig med huvudet på sne. Det är lite kul när jag säger något fel som jag sedan börjar förklara; “nej, så var det ju inte, utan det var så här…”
För att komma ifrån det har jag slutat rätta mig när jag sagt fel. Numera heter det till exempel “obligatorisk tarktossning” (tasstorkning alltså, för den sega).
Jag har varit lite frånvarande, känner jag.
Igår var jag ju bakis – det är ta mig tusan märkligt att man ska bli bakis av i stort sett bara ett par drinkar. Hallå.
Känner mig lite stressad över saker jag inte kan rå på; som exempelvis “oj, oj, jag hoppas verkligen att karlarna som stambyter lägenheten inte slarvar bort någon post!” Jag måste släppa lite på kontrollen men det är svårt. Jag som aldrig fått någon betalningspåminnelse (heter det ens så?) blir så klart extra stressad över att inte vara hemma veckan då räkningarna landar på hallmattan och jag ser karlarna framför mig; hur det klampar in med sina grova kängor och oj, där hamnade det kuvertet under sulan och följde med ut på gården.
Fatta så jobbigt det är att vara jag.
Jag har dock blivit lite uppvaktad den senaste veckan. Av en strid ström olika människor. En 23-åring, en 41-åring, en 26-åring, en 29-åring och så har jag ju den där promenaden med den där 26-årige blatten (blatte är alltid en komplimang när det kommer från mig) som jag ska ta mig an så snart jag får lust att gå utanför dörren.. Således inga 73-åringar den här gången. Inga under 23 heller…
Men oj, nu måste jag gå och se Oprah.
Oprah
Idag handlade Oprah om skräpig – ja, rent ut sagt giftig – mat. I slutet av programmet fick man se en hjärtoperation och Oprah sa; “Tänk på de bilderna nästa gång du knaprar i dig chips”. Jag reste mig ur soffan, gick ut i köket och rensade skafferiet på karameller och chips som fanns för stundande fredagsmys. Jag slängde allt i soporna tillsammans med en halvfull snusdosa. Nu är det återigen dags för en grundlig avgiftning.
Television
Jag har börjat se på TV igen. Vet inte om det tyder på att mitt psyke mår bättre eller sämre i och för sig men en förändring är det hursomhelst. Förvisso har jag oftast musik i hörlurar samtidigt. Förutom en daglig nyhetssändning ser jag diverse valprogram, Vem dömer Amy, Oprah, Par i brott och ibland ser jag till och med på Vänner och Joey. Desperata hemmafruar också så klart, men det visste ni ju redan. Beställde första säsongen på DVD igår. Ska ha DH-maraton i helgen. På söndagar ser jag mer än gärna Hemsökta hus och liknande program som mal på TV4 Plus. Jag gillar allt så kallat övernaturligt. Naturligt är boring. Övernaturligt är mumma för själen.