Etikett: Musik

Musik: Michal Amdurski

Jag skrev om henne för ganska exakt ett år sedan och nu finns äntligen Michal Amdurskis härliga album Ishto Shel på svenska iTunes. De israeliska kamraterna hälsar att Michal är en ”slyna”, men det fina med att inte veta något om en artist är så klart att man inte har några förutfattade meningar. (Dessutom brukar jag falla för ”slyniga” vokalister.)
Hör den underbara Avir Linshima här och den svängiga Rock Stam här.
Shoppa shoppa.

Musik: Britney slår rekord både här och där

Brittis slår rekord både på Billboardlistan och hemma i mitt eget musikbibliotek – senaste singeln spelades just för hundrade gånger (på elva dagar). Aldrig har väl någon dänga spelats så flitigt på repeat som Hold It Against Me. Vi måste nog gå tillbaka till Like A Prayer-tiden för att få se något liknande (och på den tiden fanns ju varken iTunes, Last-fm eller… ja, knappt datorer).
För att jag ska älska en låt så här hårt så ska den innehålla dessa ingredienser:
1. En fin melodi
2. En trevlig text
3. Något slags överraskningsmoment
4. En twist (Madonna var (är?) väldigt bra på att just twista till det)

Nu har den Jonas Åkerlund-regisserade videon ännu inte kommit, så vi spelar Gimme More istället – älskade denna dänga om möjligt ännu mer än HIAM när den kom. Och ’twisten’ ”It’s Britney, bitch” är ju så ljuvlig att producenterna måste ha gråtit av lycka när de fick till det.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Privat: Irriterande morgonmelodi

Jag vaknade med denna dänga i huvudet. Varför vet jag ej men nu har jag gått runt och nynnat på den i några timmar.
Tänker som så att om jag spelar den så kanske jag blir av med den. Gillar den inte ens – bara textraden ”kärlekens sång hör du bara en gång” uppskattar jag. Briljant. Konst!

För övrigt jobbar jag, oumbärlig som jag är.
På jobbet dårå. Dock tydligen inte i sängkammaren, för i helvetes jävla skit.

Musik: På repeat

I min musikvärld går allt i perioder (det gäller väl i och för sig också livet i allmänhet) och just nu har jag Diana Ross-vecka. Det började nog med den där bilden jag publicerade – jag fick Diana Ross ”Eaten Alive” i julklapp av mina bröder 1987 (stackarna visste inte att de hällde bensin på den redan glödande bögbrasan).
Jag plockade fram nämnda album och därefter blev det Diana Ross för hela slanten.
Denna har jag på repeat just nu – älskar den så. Ja, den obotlige romantikern törstar som aldrig förr.

1. Dianas pose i början av klippet är underbar. \o/
2. När Westlife-bögen börjar sjunga (01:40) så lyfter låten rejält.
Skratta ni.