Om igår + några mycket ointressanta bilder

Bonjour.
Idag är jag tillbaka på kontoret. Nej, jag mår inte särskilt mycket bättre, men jag behövs på plats idag. (Nyckelperson!)
Igår kväll trotsade jag sjukdomstillståndet och gick ut och åt middag med Sebbe och den hemlige gästen. Perfekt.
Lite spännande var det att i morse vakna av att någon som inte var jag stod i duschen. Mer sånt i livet, tack.
Ja, nu har gästen rest vidare till sydligare breddgrader och jag laddar inför jobb hela helgen, inkl. kvällsjobb hemifrån. Nej, jag har varken tid eller lust att vara svag just nu.

Sebbe och Kim - Norr Mälarstrand.

Kamratens mycket dominanta mobiltelefon.

Tro det eller ej, men i morse premiäråkte jag tunnelbanehiss!

Kamrat reste vidare.

Fantastiskt god frukostmacka (en per månad).

Permanenten är tillbaka

I lördags träffade jag min vän Dansken på den där krogen i Gamla Stan. Mycket trevligt och många hjärtliga skratt (och en hel del gin och – som vanligt i Danskens sällskap – ett gäng shots).
Plötsligt steg en människa fram till mig.
”Heter inte du Kim?”
Jag antog att det var ett av mina tusentals bloggfans.
”Jo, det stämmer”, svarade jag.
Han frågade då om jag inte kom ihåg honom och i samma sekund som jag svarade ”nej, tyvärr” så insåg jag att han var den så kallade Permanenten som stalkade mig för tre år sedan.
Snälla herr Permanent – sluta stalka mig. Tala inte till mig om du ser mig. Och klipp dig!

Företagsfest = rund under fötterna

Jaha, ni undrar hur det gick på gårdagens årliga sommarmiddag med företaget!
Välkomna med!

Jag och mitt skägg - ja, jag klarade utmaningen.

Min fantastiska kollega som är "fasligt rädd för kvinnor".

Maten - god. Halloumi för mig.

Spriten - god. Whisk(e)y för mig.

Fantastiska favoritflatan.

En av dem är kär i mig.

Chef.

Två är bögar, en är nyskild.

En är pervers. En är trebarnsmor.

Supersexig "dörr"man.

Kvällen avslutades på halvsunkig krog.

Aha, ni undrar varför jag sällan äter ute! Det beror på att jag lagar bättre mat själv. Okej, det var gott, men en blir ju knappast mätt och hur dyr maten än är så hamnar man ändå förr eller senare i en kilometerlång toalettkö.
Servicen var dock utmärkt och jag tackade för ”god service” när vi gick.
Aj, ni undrar varför jag föredrar så kallade bögbarer! Det beror naturligtvis på att så fort man går på en så kallad heterolokal så finns där inga rediga herrtoaletter – nej, likt perversa svin förväntas man stå i nån jävla ränna och hänga fram ballen. Inte okej.
En smiter således in på damernas och där finns puttinuttiga fruntimmer som väser ”hallå, damernas” och jag svarar: ”jag vet, jag är inte intresserad av din fina, lilla fitta, jag vill bara pissa”.
Leve homohakens unisextoaletter!
I missed my gays.
Sedan gick jag och hämtade Sebbe hos den nya, fantastiska hundvakten (som kommer på utsatt tid, sharp, sånt går vi igång på) och gick hem och sov av mig ruset. Det blev ganska mycket av det goda.