En gång i min ungdom, på mitt förra jobb, startade jag och en kollega ett slags nyhetsbrev som kom ut ett par gånger i månaden. När min kollega slutade tog jag över verksamheten vilket ledde till ett månatligt magasin vid namn TM, som var på ca 35 sidor. Jag intervjuade de anställda, presenterade nyanställda, fotade och rapporterade från firmafester och mycket mer därtill.
Den fiktiva chefredaktören var en dam vid namn Lolita Lurvbuske. Med henne vid rodret spårade dock magasinet ur och blev oerhört icke-politiskt-korrekt med mycket sensuella inslag som “gissa min balle” eller “fittpusslet”. Därför tog pryda Louise-Margaretha Hauptzenkollen-Schütz över. Läsarna svek dock, eftersom de älskade de såsiga inslagen och Lolita var snart tillbaka.
Etikett: jobbrelaterat
Barhoppa
På min lunch (jobbar hela helgen) tog jag en citypromenad sugen på att handla något nyttigt till hemmet. Som vanligt kom jag tillbaka med en massa saker till Sebbe. Hundgodis, extra mumsig mat, bajapösar, bitpinnar och annat. Men det var inte det detta inlägg skulle handla om utan det skulle handla om något jag tror Aronson tog upp en gång.
Börja för tusan aldrig blogga på Expressen.se eller något annat ställe där man måste vara medlem för att kunna kommentera. Så boring. Enormt trist att läsa sådana bloggar eftersom man ju inte kommer kunna kommentera. Det känns som att lyssna på en monolog. En jättelång monolog. Frustrerande. Ska sluta läsa sådana bloggar n-u NU.
Min kollega skall till Paris med sin kille imorgon. Ljuvligt. Jag är lite avis. Jag menar; strosa, slinka in på ett glas rött, strosa, äta middag, strosa, slinka in på en whisky, vila, gå på vuxendans osv. Det är ju livet.
Just att barhoppa – det har jag tänkt mycket på. Man gör det alldeles för sällan och framförallt här hemma i Stockholm. Man går till ett ställe och ugglar där tills det är dags att antingen gå på klubb eller åka hem. En vacker dag ska jag barhoppa hela Götgatan fram. Från Skanstull till Slussen. Är jag tillräckligt nykter där vänder jag och tar Hornsgatan tillbaka. Sedan tar jag fyrans buss hem. Låter inte det underbart!?
Senast jag barhoppade hamnade jag och min jätteandrogyna vän ML på en engelsk ölpub i Gamla stan, sådär en eftermiddag. Det var en upplevelse. Det kändes som vi befann oss utomlands. Efter att ha sett en halv fotbollsmatch på TV tillsammans med dessa engelsmän hamnade vi på något posht ställe i närheten. Vi drack de godaste och framförallt dyraste Irish coffeesarna ni kan tänka er. Framåt kvällen stegade vi in på Tip Top (det var tider) och när vi satt där som panelhönor utmattade efter en lång dags färd mot nattklubben blev min vän inviterad till en yllekoftsklädd kvinna i baren. Han kom snart tillbaka till mig med röda kinder. Kvinnan i koftan hade om möjligt ännu rosigare färg på sina. “Hon trodde jag var tjej och flirtade med mig”, sa han.
Som avslutning (TV:n står på här på kontoret); jag har väldigt svårt för folk som inte rör på munnen när de talar.
Pro
För en halvtimme sedan när jag var på väg till jobbet såg jag två prossor. De satt utanför Hötorgets tunnelbana (utgång Malmskillnadsgatan). Den ena drack öl och hade på sig hörlurar. Den andra pladdrade iklädd neongrön kjol som kan ha varit av tyll. Väldigt Cyndi Lauper. Ibland står en kyrklig organisation där och bjuder prossorna på kaffe. Undrar vad de pratar om.
Min kollega Miss C brukar få förslag från sexköpare. Hon börjar bli riktigt irriterad. Hon går ut och röker och det kommer fram en man; “Hejsan, står du här..!?”
Något liknande har aldrig hänt mig i Stockholm. Däremot i Madrid (om vilket jag berättat tidigare) och en gång i Helsingfors. Vid närmare eftertanke hände det i Stockholm också. Cirka 1996. Länge sedan. Är väl för gammal och ser för respektabel ut numera.
@ work
Första gången jag jobbar kväll på nästan ett år.
Upptäckte till min förfäran att min (hemliga) (crappiga) arbetsblogg blivit vald till “Veckans blogg” och ligger ute på förstasidan. Skriver under ett alias som ingen utanför min arbetsplats kan koppla till mig men språkbruket är av den sorten att jag rodnar, framförallt med tanke på att bossarna läser den men å andra sidan är det ju de som valt att lägga den på framsidan.
Nåja. Jag ska skriva mitt värsta inlägg någonsin. Något jätteperverst. Sådant är jag bra på. Glöm aldrig att jag skrivit en novellsamling som heter Sås (med en uppföljare som fick titeln Sav). Och den hade inte med matlagning att göra.
Sonntag
Jag bloggar dåligt när jag har fullt upp. Ju mer jag skriver desto mindre har jag ett riktigt liv. Eller nåt..
Börjar vänja mig vid tidiga morgnar nu. Igår gick jag och lade mig redan före 22 (!). Sover bättre i mitt ommöblerade numera så luftiga hem. Jobbet är som vanligt men har premiärjobbat med ny trevlig kollega som vi kan kalla fröken C. Träffade henne första gången på den där årliga picknicken för ett par månader sedan. Picknicken som övergick i en hemmafest hos mig. Jobbrelaterade fester är alltid bra för samtlilga kollegor är roliga/öppna och mer eller mindre “udda”.
Aronson bloggar från London och ökar min längtan efter att resa bort. Att strosa. Att slinka in på en bägare. MM är helt inne på idén att åka på en riktigt grabbig weekend med bärs och brudar (nåja..) och shopping och en skvätt kultur. Jag skulle gärna åka till en för mig ny stad, dels på grund av att jag när jag väl får chansen att inte åka ensam borde passa på att ta ut svängarna, men också av ren nyfikenhet. Obesökta städer med hög prioritet; Berlin, Paris. Besökta städer med mellanhög prioritet; Amsterdam, London, Barcelona. Outsiders; Bryssel, Rom.
Jag är enormt sugen på pizza (även detta på grund av Aronson). Vi har två bra pizzerior i stadsdelen jag bor i men jag brukar beställa hem från en tredje lite längre bort. Kanske blir det en fet mexicana minus kött plus champinjoner när jag kommer hem.
Nästa lediga dag; måndag 28 augusti.