God ny vecka.
Jag är äntligen tillbaks på jobbet och i livet.
Här råder såklart kaos. Jag är oumbärlig på min arbetsplats – en nyckelperson, en ordningens tjänare. Ni vet en sån som gör saker som ingen riktigt lägger märke till och när dessa saker plötsligt inte görs så inser man plötsligt hur viktiga de faktiskt är.
Utan mig är detta företag som Malmskillnadsgatan utan glädjeflickor. Som en skola utan mobbning. Som fotboll utan huliganer. Som en man som tackar nej till ett blåsjobb. En fin tanke men omöjligt i praktiken. It’s just not possible.
Etikett: jobbrelaterat
Håll käften och jobba
Jag måste börja lördagen med lite gnäll.
Ja, jag gnäller över att så många gnäller.
”Buhu”, säger de, ”jag måste åka och jobba”.
”Buhu”, våndas de, ”bara 14 876 dagar kvar till nästa lediga dag”.
Sluta genast, säger jag.
Det är jobbigt att lyssna på och inte minst är det ett hån mot de arbetslösa i krisens (?) Sverige.
Jag är inte bror Duktig. Jag gnäller själv med jämna mellanrum men när jag kör min sjudagarsvecka ställer jag mentalt in mig på att det är all work and no play som gäller. Jag slår upp mina vackra blå klockan 05:30, fladdrar lite med fransarna och så väser jag med whiskyröst: ”Godmorgon raring. Tänk så skönt att du har ett jobb att gå till. Tänk på alla goa slantar som trillar in på kontot. Mhmm. Tänk på alla fina skattekronor du drar in. De ser till så att grannsubban kan VAB:a och de hjälper granngrabben att gå på a-kassa i ytterligare ett år. Hatten av och kick ass today!”
Ja, så väser jag för mig själv varje morgon.
Så håll käften och jobba. Tack.
Tacksamhet och mer motion
Jag tackar Moder Jord för att jag inte känner av den beryktade krisen.
Sjudagarsveckor på UTV, intensiva webbjobb och spännande skrivuppdrag på löpande band. Det känns gott. Och det känns som att jag är värd detta goda. Ja, det är jag.
Under 90-talskrisen var jag både arbets- och bostadslös och det var ett hel-ve-te.
”Men kan du inte flytta hem till mor och far igen?”, pep myndighetspersoner.
”Jag skulle inte tro det hörrö.”
Nåväl. Det var nu inte det inlägget skulle handla om, utan vad jag ville säga var att jag och Sebbe idag hittade en ny fantastisk motionsrunda. Vi snackar 7-8 km från dörr till dörr och vi ser en massa, massa vackra vyer under vår intensiva frammarsch. Gubbfläsket brinner så det slår gnistor om mig. Jag njuter och förhoppningsvis får jag även sova gott om nätterna.
Firar med ljuvlige Yehonathans Across The Universe.
Läs även andra bloggares åsikter om Yehonathan, Stockholm, bög, gay, homoartister, hebreiska
Tidig söndag
Jag jobbar faktiskt här
Kollegan med klippetikloppskorna (han har tack och lov dumpat den tradiga kostymen – förmodligen på grund av hettan) kliver in och säger hej. Jag svarar “tja grabben” och ler tydligen.
Kollegan pekar på mig med ett brett smil och jag frågar vad han insinuerar.
“Ett leende!”, svarar han. “Det är inte ofta man ser dig le.”
“Nej, jag är mycket seriös på jobbet”, replikerar jag vasst, “jag tar mitt arbete på allvar. Jobb är jobb, privatflams är privatflams.”
“Bra”, avrundar han, “det är helt rätt”.