Etikett: Israel

SWE vs IL

Efter att ha forskat i ämnet under flera års tid publicerar jag slutligen min rapport.
Den jämför svenska män med israeliska.
Ja, jag drar alla över en kam.
Nej, det finns inga undantag (förutom mina vänner och föredettingar).
Jag vill poängtera att exemplen nedan är rena rama citat.
israel vs sweden
Ja, tänk att den fantastiske ynglingen som figurerar ovan faktiskt sa något så vackert att det fick bli en extra liten bloggslogan av det hela. Det ljuvligaste jag hört på mycket, mycket länge.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Dagens läsvärda

Svensk press kan kritisera Israel men inte islam
Under Muhammed-krisen låg svensk press lågt och tenderade att rättfärdiga den muslimska vreden, samtidigt som man såg Jyllands-Postens teckningar som en allvarlig kränkning av den religiösa friheten. I affären med Israel bortser den svenska pressen från den legitima delen i Israels missnöje och ytterst få har fördömt Boströms odokumenterade påståenden. Det är patetiskt, skriver Jyllands-Postens opinions- och kulturredaktör FLEMMING ROSE, som blev hårt kritiserad i bland annat Aftonbladet för sin publicering av de numera världsberömda Muhammed-teckningarna.
Läs hela artikeln på Newsmill.
Läs också Vad är priset för att smutskasta Israel, Ohly?
Comments closed.

Önskeinlägget: När jag kände mig ETT med hela universum

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det fjärde inlägget i serien, önskat av den alltid lika läsvärda Jerry.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Jag besökte Barcelona med mitt ex-ex-ex-ex, aka Miljonären, 2000 eller 2001. Vi satt i en taxi på väg till det extremt posha hotellet (som vi fått för en extremt billig penning tack vare grundliga efterforskningar på nätet – vi hade en terrass lika stor som mitt vardagsrum). Klockan var runt 23 och den spanska värmen värmde våra tidigare så frusna själar. Detta var innan jag studerade spanska så mitt tal var inte mycket att hänga i granen men jag fick hur som helst på något sätt taxichauffören att slå på en radiokanal. One Moment In Time med Whitney Houston spelades och jag fylldes av just den där här-och-nu-känslan. Jag visste redan då att jag och Miljonären inte skulle vara ihop för evigt och jag visste att den spanska solen skulle ge vika och att vardagen återigen skulle bli grå och kall. Men jag njöt av det som var just där och då och jag kände mig verkligen som en del av universum och av livet.
Samma känsla fylldes jag av i maj i år då jag och exet Y besökte Jerusalem – en mycket emotionellt omskakande söndag på flera vis (vilka aldrig framkommit i denna blogg). Vi stod i en park utanför Knesset och doften av blommorna slog mot mig. Jag visste att mitt och Y:s förhållande skulle ta slut. Jag visste att this was it och jag försökte njuta av det som var. Självklart lipade jag. Y frågade vad som stod på och jag försökte förklara att allting vi upplevde just där och just då var alldeles för mycket. Hans armar om min kropp, dofterna, Knesset, vetskapen om att jag skulle åka därifrån två dagar senare – ja, det blev för mycket. Jag kände mig som ett med alltet och jag kände mig extremt levande. Dock inte på ett bra sätt. Jag var väldigt nere och deprimerad medan vi körde tillbaks till Tel Aviv men jag antar att det inte måste vara enbart positivt att känna sig som en del av universum.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,