Är tokirriterad och det är när jag är det som jag brukar få som mest gjort. Tar tag i sådana där tråkiga saker som telefonsamtal och dylikt. Så jag ringde till vuxenstudiecentrum för att fråga vad de menar med papprena de skickat till mig. Naturligtvis blev jag guidad av en röst som sa; “för att prata om X – tryck 1, för att prata om XX – tryck 2″ osv. i vad som verkade vara en oändlighet. Efter att ha lyssnat igenom alla de där alternativen några gånger insåg jag att dels var alla alternativen ungefär samma sak, samt att min fråga inte passade i någon av kategorierna. Tryckte på måfå och kom till ännu en intetsädande meny och vidare till nästa meny och fram och tillbaka för att slutligen få veta att deras telefontid tog slut för en halvtimme sedan. Fan ta alla dessa obefintliga telefontider.
Eftersom jag vid detta laget var än mer irriterad tänkte jag använda min ilska till något konstruktivt; ringde ännu ett samtal och knappade så klart återigen runt i en massa menyer längre än vad som är hälsosamt. När jag väl fick höra hissmusiken och jag snart skulle få tala med en MÄNNISKA blev jag bortkopplad. Samma procedur. Slutligen kom jag fram och fick fram mitt ärende. Thank God.
Vidare till nästa samtal. Eftersom vuxenstudiecentrum hade stängt för dagen ringde jag till komvux. Blev mottagen av en extremt släpig inspelad röst som verkade tillhöra en oerhört trött, skäggig processor. Han rabblade upp ungefär hela årets olika öppettider + röda dagar + ärenden + adresser + andra telefonnummer innan han slutligen kläckte ur sig att de just nu hade lunchstängt. Kan de inte ha ett separat telefonsvararmeddelande som säger det DIREKT. Eller har de ett avtal med Telia a’la den forna 071-nummerbranschen? (Och jag vet allt om den tack vare mitt yrke.)
My God vad allt ska vara jobbigt hela tiden.
Jag ska också börja ha lunchstängt. Ringder det någon jobbig människa ska jag säga; “jag är ledsen men Kim M har lunchstängt just nu”. Efter att ha rabblat upp alla andra påhittade öppettider så klart.
Etikett: irritationsmoment
Vi har träffats förr
Jag undrar om jag är så grå, trist och osynlig som det känns som ibland. Te x. har min vän “Ulla” några flatvänner som jag sammanstrålar med några gånger om året (på fester och Pride). De känner dock aldrig igen mig. Never ever. Jag hatar när de först hälsar på “Ulla” med en kram och sedan sträcker fram sina rultiga fingrar för att ta mig i hand och presentera sig. Hey – I know you. Det blev hemskt tydligt igår. Jag hade berättat om detta för “Ulla” och igår när det skedde igen gav han mig ett leende för att visa att han minsann förstod min irritation.
Irritationsmoment
Bills
Så, posten var mest en hög av räkningar och meddelande från försäkringskassan om att de behövde få kompletterande uppgifter om mitt tillstånd för att se om jag ska få några pengar eller icke. Så nu får jag gå som på nålar till måndag för att se om jag kommer gå i konkurs eller om allt funkat som det var tänkt. Jag hatar, hatar, hatar såna här tillfällen då jag själv inte har kontroll över saker utan måste förlita mig på andra (läkare, arbetsgivare osv.)
Jobbiga TV-människor
Eftersom jag är allmänt grinig just nu måste jag klaga på något som stört mig länge. HUR kan det finnas så många TV-profiler med så jobbig röst?
– Carita som leverarar trafikrapporten på TV4 Stockholms morgonsändningar. Man hör ju inte vad hon säger. Volymen går upp och ner och hon sluddrar och viskar och väser.
– Tone Bekkestad. Måste hon ALLTID säga “en RIKTIGT, RIKTIGT god morgon/eftermiddag/kväll” med sin knarriga stämma?!
– Helen Johansson, meteorolog på SVT. “Hej, jag heter Helen, men kalla mig Hellen”. Gnällig, GNÄLLIG stämma har hon.
Och all skräpig reklam! Skulle aldrig någonsin få för mig att handla Riesen exempelvis. Eller alla dessa snuttar som bara måste anspela på sex. Är vi inte lite trötta på det nu?
Bra reklam just nu: Konsums kampanj i t-banan, den om grönsaker. Den är konsekvent och informativ. Hurra.
Och all denna sport! Det är ju patetiskt. Vuxna karlar talar som vore det fråga om något annat än fånig lek.
Tvi, säger jag, tvi.