Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det finns få saker som irriterar mig så som människor med noll EQ. De må tala arton språk, kunna räkna och vara som vandrande uppslagsböcker men om de inte kan läsa av lite vardagligt kroppsspråk ger jag inte mycket för dem.
Dvs; om jag a) inte säger något b) bara svarar “mm” varje gång du kommer med ytterligare en onödig kommentar – låt mig vara.
Jag tål inte människor som har en åsikt om allt. Och som måste yttra sig hela tiden. Jag är inte intresserad! Dessutom vet du inte vad du snackar om, du bara tror det. Håll käft för guds skull, annars går jag hem.
Kanske är jag irriterad på min kollega, kanske inte…
Etikett: idioter
Vi singlar är freaks
Jag har skrivit om ämnet tidigare men det tål att upprepas. Häromkvällen chattade jag lite med en mycket trevlig yngling på Qruiser (vet ej varför jag är inloggad där hela kvällarna eftersom jag nästan aldrig talar med någon – bortsett från några vänner som vägrar ha MSN). Hursomhelst. Ynglingen flirtade tydligt med mig och en bra bit in i samtalet frågade jag varför han inte har någon pojkvän.
“Jo, men jag har pojkvän”, svarade han, “men vi förstår inte varandra”.
Men dumpa för helvete.
Jag hade (så klart) ett långt utlägg om att han – för sin egen och sin killes skull – kanske skulle ta och avsluta det fem år långa förhållandet om det verkligen är så att de inte förstår varandra efter alla dessa år. Förmodligen sitter de båda och raggar järnet på var sitt håll och väntar med att sätta punkt tills de funnit någon annan.
“Jo, jag vet”, sa han, “men det är inte så lätt”.
Jag målade upp hans liv framför honom; hur han går runt och är inte helt tillfredsställd och vaknar upp när han är runt 80 och inser; “Det här var ju verkligen inte så kul”.
Ynglingen lyssnade och antecknade säkert ihärdigt.
Det är inte konstigt att folk är bittra när de går runt och lever i sina b-förhållanden. Vakna! Det är inte så tradigt att vara singel. Det är definitivt trevligare än att leva i en kass relation (jag vet). Det känns som att om man inte har partner och/eller barn är man en outsider och tas inte riktigt på allvar (oavsett läggning).
Så frågan är; är det vi singlar som är freaks eller är det packet som lever i sina värdelösa förhållanden – livrädda för att inte ha någon?
He’s up and he’s ready
Som jag sa; när onsdagen kommer är livet prima igen. Skål och välkommen.
För kallt för att promenera till jobbet idag, vilket leder till problem; skrev en gång om en väns vänner som aldrig kommer ihåg mig och nu har jag upptäckt att två av dem flyttat till mina trakter. Ser dem på perrongen titt som tätt nämligen. Hoppas det snart är varmt nog att skippa tuben och därmed minimera risken att behöva träffa folk jag inte vill träffa.
För det första; jag hatar, hatar att på tunnelbanan träffa någon jag känner ytligt. För det andra; jag vill inte prata med någon som kanske inte känner igen mig för tusende gången (den tiden då jag bytte utseende varje månad är sedan länge förbi). För det tredje; jag vill inte tala med någon överhuvudtaget kl. 06:30 på morgonen.
Jag fortsätter således gömma mig för två rultiga lesbianer och är lycklig över att jag har luva på jackan.
Tisdagstankar
En sak som irriterar mig maximalt är när folk klagar över sina dåliga förhållanden. Lösning: gör slut. Jag förstår inte hur man kan vara så respektlös mot både sig själv och sin partner att man stannar i något som uppenbarligen inte är bra. Man spiller både sin egen och sin partners tid.
Jag lovar härmed mig själv att aldrig nöja mig med det näst bästa.
Eller som Ugly Betty sa; “how do I know that I am settling down, and not just settling?”
Det känns inte som fredag
Konstig natt.
Drömde flera konstiga drömmar, vaknade titt som tätt och funderade över otippade saker.
Plötsligt låg jag och tänkte på hur ointressant det är att astronauten som inte kom iväg är från Sverige. Vad är Sverige? Vad är landsgränser? Varför finns de och vad har de för syfte? När de träffar aliens i rymden, tror någon att de bryr sig om vilken del av jorden dessa människor kommer från? Skulle inte tro det. Så vem bryr sig?
Sedan drömde jag att jag hade på mig en ring som var så tight att fingret började blöda men jag ville verkligen inte ta av mig ringen (gjorde det dock till slut). Och att jag skulle få flytta hem “imorgon” men var orolig över att det inte skulle bli av.
Naturligtvis försov jag mig. Men inte så faligt – hann i tid till jobbet men det är jobbigt att stressa på morgonen. Hade dock lite ögongodis på t-banan (klart fuckable) och jag börjar tro att jag är ögongodis för mitt ögongodis också… Detta var tredje morgonen på raken nämligen…
Igår när jag var på väg in efter Sebbes kvällstoa satt det en dekal på porten: “Vill du ha fler gängvåldtäkter eller vill du ha ett svenskt Sverige?” Jag blir så trött och bedrövad.
För övrigt är det jobbigt med människor med jättehög volym på mobilringsignalen och dessa människor har alltid telefonen någonstans långt borta så det tar enormt lång tid att plocka fram den. Eller som bruden på t-banan häromsistens som vägrade svara när hennes mobil konstant ringde. Ljudlöst läge, någon? Folk är så… tröga!