Etikett: hundar

I Sverige äter hundar inte människor

Träffade två unga gossar som ville leka med Sebbe nyss. Den ene sa; “Mamma tycker inte om hundar för i hennes land äter hundar människor. De hoppar på en på natten och dödar en. Jag har sagt till henne att i Sverige är det inte så. Det beror på hur man uppfostrar dem”.
Han var kanske sex år.

Nattblogg

Har haft en hektisk vistelse och om bara några timmar sätter jag mig på planet hem. Saknar Sebbe så klart men man hinner inte tänka så mycket under sådana här korta vistelser. Har dock sovit gott för första gången på evigheter. Trots hetta och icke-egen säng.
Underskattad sysselsättning: sitta på balkongen med fötterna i fotbad och dricka sprit med föräldrarna talandes om svunna tider med tre hundar av olika storlek rännande omkring.
En sak har jag hunnit tänka på; hur glad jag är över att jag är jag och lever det liv jag lever. Man glömmer så lätt bort allt det man uppskattar i livet och jag uppskattar verkligen allt det jag av egen kraft (och den hjälp jag fått av The Powers That Be så klart) åstadkommit sedan jag anlände till Stockholm med endast en resväska som nittonåring (ca 1939). Jag har det bra och jag är rätt bra trots att jag mår crap mellan varven.
Nu ska jag försöka få en av hundarna att sova i gästrummet med mig.

Vuxenskoj

Vi var nyss ute, Sebbe och jag, och träffade bl.a. Sverker – en stor, burdus men snäll hund. Sverker är mycket intresserad av Sebbe. Han ville ha lite vuxenmys. Han gjorde ett trevande försök till orala lekar och Sebbe lyfte helt sonika på baktassen och fällde ned öronen. Jojo.

Fina hundägare och jobbiga ynglingar

Har just varit ute och lekt med Elvis och Morris. Eller det var väl Sebbe som lekte mest. Båda hundägarna var såna jag gillar; som inte tror sig veta ALLT. Har svårt för messerschmits.
Var på premiären av Neo’s Digital Lounge i Gamla Stan igår kväll. Satt och diskuterade politik, miljöförstöring och finländska homoikoner (Paula Koivuniemi, Kikka) med en finlandssvensk Micke som jag aldrig träffat tidigare. En yngling, som hade kommit fram och smörat för mig under kvällen, kom fram och smörade för Micke. Ynglingen var obehaglig och jag märkte snart att han var en så kallad tiggare som var ute efter en så kallad sockerpappa. Så fort han fick tillfälle grep han tag i mitt eller Mickes glas för att ta sig en slurk och eftersom jag inte är väna, ljuva Kim längre blev jag heligt förbannad; reste mig upp, tog glaset ifrån honom och kysste Micke för att ynglingen skulle tro att vi var ihop och därmed lämna oss i fred. Det gjorde han också.