personligt, pop och politik
Sebbe är lite sjuk! Jag vill VAH:a (alltså vabba, för trögfattade).
Det började igår; han bara sov och sov. Vi tog en långis och därefter sov han vidare. När jag, efter ett par sevärda dokumentärer på SVT Play (om konflikter i världen – Nordirland och Afghanistan), gick till sängs hörde jag att det pågick en konflikt även i Sebbes mage. Vi somnade i alla fall men jag vaknade mitt i natten av att han kräktes över vardagsrumsmattan. Torkade upp och tröstade honom sedan. Som en fin far låg jag och klappade honom varsamt på magen tills hans somnade. Åh, älskade Sebbe!
I morse verkade han må bättre, så jag hoppas på det bästa.
Igår fick vi besök igen; min vän Tysken kom över med hundarna och sin nye tolvårige ”son”. Kanske kan jag få intervjua honom om detta nån gång. Det var hur som helst spännande att hjälpa en tolvårig nyinvandrad tysk gosse med läxorna.
Fick som vanligt inga bra bilder på det fantastiskt livliga, hemtrevliga scenario som utspelade sig, men jag gjorde mitt bästa.
Nu sitter jag på jobbet och hinkar kaffe och fick just en läkartid. Jag tror att man som man behöver säga ett visst magiskt ord för att sjuksköterskan i luren ska säga ”då är det bäst att vi tar en titt på dig!” i ett tonläge som låter ungefär som ”nu, idag, omedelbart!”
Kvinnor har helt säkert ett helt annat magiskt ord.
Nåväl. Jag ska iväg på undersökning om ett par timmar.
