Etikett: H&M

I en ding ding värld, del 2

Igår öppnade H&M i Jerusalem och naturligtvis gapades det i svensk media.
Det börjar bli komiskt.
För att återknyta till mitt tidigare inlägg i ämnet: Varför denna fixering vid Israel?
Vore det inte dags för H&M att stänga samtliga butiker i det ack så gemytliga Danmark?
(Obs! Klicka på länken och läs!)
Klädbutiker och politik hör ju ihop! Eller hur var det nu?
När vi ändå är inne på ämnet: ännu mer komiskt är det att Aftonbladet så fort rapporter o dyl kommer från Israel, eller kan ses som positiva för Israel negativa för palestinierna Hamas, som i fallet med barnsköldar, kvider om att ”det alltid finns anledning att vara misstänksam”. AB sväljer däremot utan att blinka alla Israelfientliga rapporter och all antiisraelisk propaganda. Som jag skrev en gång för länge sedan: när man börjar tänka på det så ser man det så tydligt.
(Om vi ska se något positivt i Sverigedemokraternas förmodade intåg i riksdagen så är det att det ska bli så skönt att se svennebanan bli av med sin med egna händer påmålade gloria. Vi kommer att få bojkotta oss själva. Omvärlden kommer att fördöma oss och vår extremhögerpolitik och det kommer att svida så jävla gott.)
Och så här såg det ut.

Comments closed.
(Som vanligt. I vårt heliga Sverige får man passa sig för vad man säger.)
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I en ding ding värld

Fan så tröttsamt det är.
Hur många protesterade när H&M öppnade i härliga länder som Kuwait, Förenade arabemiraten, Schweiz (!), Ryssland, Slovakien, Sydkorea, Qatar?
Ingen. Zero. Nada.
Men så fort det gäller Israel så är svennarna framme och ska PROTESTERA.
Samtidigt åker de gladeligen på semester till finfina länder som Turkiet (folkmord) och Thailand (you name it).
Jävla pack.
Låt mig påminna om att vi lever i ett land där polisen kallar medborgarna ”apejävlar”, och där minoriteter lämnar, inte bara städer, utan även landet, för att de ska få leva i fred. Så shut the fuck up. Borde H&M ha fått öppna i Sverige? Nopes.

Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
Comments closed.

H&M-flirten

Jag glömde visst berätta om det där som hände på H&M i korsningen Sergelgatan/Hamngatan i fredags.
Efter jobbet följde jag med min kollega Modeslavinnan Gucci dit. Det var väldigt varmt och trångt och jag trivdes inte alls. Gucci stod i kassan och dividerade, så där som brudar gör, om ett par mycket fladdriga byxor och jag kastade ett öga (så där som man som ensamstående gör) på en hunk som just försvann bakom en pelare. Han blev nyfiken och som vore det en film tog han ett steg tillbaka och tittade fram.
Därefter zickzackade han sig mot mig. Han vidrörde, ja nästan smekte, plaggen som hängde på galgarna, som för att ta sig framåt, utan att ögna dem för ens ett ögonblick. Snart stod han en meter framför mig och han stirrade mig rakt i ögonen. Jag vek undan med blicken och började (naturligtvis, eftersom jag är jag) fnittra lite. Han passerade mig. Jag klev fram till kassan och flämtade något i Guccis öra.
Hunken vimsade vidare i butiken. Han tittade på en rutig kortärmad skjorta – en mycket trist sådan, men exakt vad jag skulle tippat på att han skulle falla för.
För övrigt bar han en övertight vit t-shirt och ja, han var het.
Sedan tog jag tuben hem.
Slut.

Celine?

Min vän och kollega; modeslaven Gucci, ger H&M:s Madonnakollektion ynka två stjärnor av fem.
Hon: Jag är ledsen, men kollektionen kändes inte alls “Madonna”.
Jag: Kändes den mer “Celine Dion”?
Hon: (tystnad) Ja… Det gjorde den faktiskt.
Gucci vill tillägga: Materialen kändes billiga. Inte alls Madonnalyxiga. Väskorna var dock okej. Skorna kändes väldigt 1998. Jag är fasligt besviken.