Etikett: heterosexuellt

Gym och kön

Klockan ringde 04:00 och strax därefter slet jag på gymmet med de andra grabbarna.
Med betoning på grabbarna.
Var är brudarna?
Jo, de sliter i det så kallade tjejgymmet. Varför finns det ett tjejgym?
Åh, varför inte dela upp människorna ännu mer i denna singeltäta stad?
Hur ska de hungriga karlarna nu träffa kvinnor? På gymmet kan de ju trots allt spänna och imponera med sina enorma supermuskler; armar lika grova som mina lår.
Eller oj, kanske beror det på att männen inte lämnar kvinnorna i fred? De kanske glor på dem, slickar sig om läpparna och utför obscena rörelser med höfterna?
Heteromannen ni vet – roten till det onda i världen.
Det är ju just de som surfar runt på diverse bloggar, enbart för att sprida hat och elände.
Aldrig är det kvinnorna som beter sig så infantilt.
Aldrig är det bögarna.
Nej, det är de bittra, tragiska heterokarlarna.
Jag är så jävla trött på dem och deras pubertala vanföreställningar.
Det vore nog bättre om det fanns en gymavdelning med en fet skylt på dörren: ”De primitiva heterosnubbarnas hörna”.

Hetero? Hetero!

När jag nu gått från Ginger till Sporty (jag citerar min vän Dansken) så har jag börjat läsa träningssiter och sportbloggar (och vi ska nu inte ens gå in på det faktum att när musklerna börjar svälla så kan man tydligen inte längre stava).
Nyss läste jag en skojfrisk artikel om vilken sport man ska välja för att få den snyggaste kroppen. Artikeln i sig var inte särskilt underhållande, men en av kommentarerna fick mig att både sucka och dra på smilbanden.
Snacka om att vara rädd för att uppfattas som icke-heterosexuell.

Du lurar ingen, gosse lille.

”Jag är hetero. Alltså heterosexuell. Alltså jag gillar liksom brudar, okej. Inte grabbar. Jag älskar pattar och mus, fattar ni? Jag ÄR heterosexuell! Ja, det är jag. Hetero! Hälsningar, Heterograbben.”

Apropå färger

I morse när jag och Sebbe hade varit ute på morgonrunda och svängde tillbaks ner på hemgatan så hörde jag plötsligt en grabbröst som liksom skar sönder morgontystnaden: ”vad är det för jävla bögpåse du har?”
Han frågade sin kollega (tror jag) och jag kände mig mycket obekväm där jag strosade i mina extra färggranna kläder.
Hann tyvärr inte se vad den där grabben hade (lunchlådan i) för påse, men kanske var den röd. Hu, så hemskt.
Hu, sicka problem och komplex och hang-ups medborgarna har.
Hu, tänk att inte ens på den fridfulla hemgatan får man vara i fred – det första man hör en disig torsdagsmorgon är något negativt om ickeheterosexuella män.
Kom igen nu. Skärp er.

Ni har det svårt

Vid kassan på Ica Nära Sveavägen stod ett ungt, nyförälskat heteropar.
Den svaga, hjälplösa lilla tösabiten (trots studier på superhög nivå och trots att ha klarat sig på egen hand i 5-10 år) låtsades inte veta hur hon skulle stoppa ner mynten i den där behållaren (vad den nu heter) och när mynten sedan trillade ut igen så var det katastrof och med den lilla, lilla pipiga rösten hojtade hon om hjälp.
Grabben kom till undsättning; saknades bara en vit häst.
Jag stod där och tänkte: ni har det svårt ni heterofiler. Alla dessa könsroller. Ni sitter i era små trånga boxar och kan inte titta ut.
Älskar mitt liv.