Jag okynnesåt en chokladbit på jobbet idag och omedelbart kände jag hur gubbfläsket tilltog; det dallrade och skakade om min kropp. När jag packade ihop mina prylar och gick passerade jag därför tunnelbanan och fortsatte pinna på. Jag gick och gick i rask takt. Jag gick mot rött. Jag väjde inte för alla miljarder barnvagnar (i bredd). Väj själva, fräste jag. Jag hade ju ångan uppe!
Hämtade Sebbe och vi gick vidare. Vi gick och vi gick medan löven virvlade under våra fötter och tassar och när vi kom hem stannade RunKeeper i iPhonen på 11 km. Chokladbiten är nu bränd och bearbetad. Borta!
Naturligtvis gråter hälen (kom ihåg den berömda hälsporren) men jag ber den att hålla käften. Jag har nämligen bokat en ny läkartid* och då ska både häl och knä undersökas. Det kommer sluta med operation – jag bara vet det – så häl och knä får lipa bäst de vill.
*Ja, läkaren ringde i morse och berättade att han inte hittat nåt i proverna från förra veckan (de gör ju aldrig det) men antibiotikan har hjälpt och jag är nästan återställd.
Etikett: hälsa
Den gyllene leken
”Jag känner ingen cancer”
Hur gick det på läkarundersökningen, kanske ni undrar.
Jag vet inte.
Jag berättade om mina besvär, jag strippade och jag visade upp mig (både in- och utsida). Jag låg på en brits på både rygg och sida. Jag hade händer här och där och fingrar i och utanför min kropp.
”Jag känner ingen cancer”, sa min nya husläkare. ”Jag skriver ut antibiotika och så ringer jag dig om en vecka”.
Jahapp.
Vi säger så.
Diagnos, tack
Här ser vi en människokropp (jag vill inte fläka fram en lättklädd bild eftersom vi redan drunknar i nakenbilder). Det svarta är smärta; som ni ser så har jag ont lite varstans.
Jag borde träffa en läkare men jag blir ju förbannad varje gång jag gör det, eftersom de aldrig hittar felet. Så… ge mig en diagnos om ni kan.
Så här ser det ut, kroppsområde för kroppsområde:
Huvud – värk. Har kommit fram till att det handlar om spänningshuvudvärk. Det är en annorlunda och oerhört malande smärta, som ni säkert vet.
Bihålor (?) – molande irriterande men än så länge svag smärta. Beror förmodligen på förra veckans akuta förkylning/svina.
Hjärtregion – stickande smärta då och då. Inte den där ”naturliga” (frågade en läkare en gång) smärtan som titt som tätt uppkommer vid inandning.
Midja -> ljumske -> lår – konstig molande värk. Mer eller mindre konstant. Kanske nån inflammation där inne nånstans? Eller blindtarmsproblem?
Knä – värk. Har dock alltid haft knäproblem så detta är nog oberoende av ovanstående. (Mitt knä knäpper på ett mycket obehagligt vis.)
Tack på förhand.
Organdonation och kremering
För första gången sedan ca 1876 är jag officiellt sjukskriven.
Jag känner mig som en dålig människa – en belastning för samhället.
Jag vet att det inte är så. Jag vet att jag sparar samhället en massa cash då jag inte är ute på byn och smittar ner hundra andra människor. Men ändå är det så jag känner när jag är sjukskriven.
Jag var ute med Sebbe och jag ville lägga mig ner på trottoaren och gråta. Så svag är jag.
Men, som en vän sa igår, så länge jag kan stava så behöver ingen ambulans tillkallas. Börjar jag särskriva så kan ni börja leta efter en lämplig begravningsbyrå – dock ej den som finns ett par gator från min bostad. De SÄRSKRIVER nämligen firmanamnet. Jag blundar varje gång jag går förbi.
När vi ändå är inne på ämnet så vill jag officiellt meddela: jag vill kremeras och ja, jag vill donera mina organ.
