Jag skickade en låt till Y.
Ett par dagar senare sa han: Åh, jag gillar den häringa låten!
Jag frågade: Vilken då?
Han svarade: Jag kan inte se vad den heter just nu men hon sjunger
“Minshalle Sorbina”.
Vilken låt är det?
Gud vad jag skrattade när jag kom på vilken han menade.
>>>Kommentarerna är borta, men det framgick snart att låten ifråga var Shirley Clamps ”Min kärlek”.
Etikett: fråga
Dagens fråga [Vardagsdramatik]
Så jag klev på tuben och slog mig ner med pop i lurarna och tidningen i näven. Noterade att det låg något jag trodde var hopknycklat presentpapper på sätet bredvid. Ett par stationer senare klev det på en kvinna som frågade mig något medan hon pekade på det som låg på sätet. “Nej. Du kan ta det”, sa jag förvirrat men hon gjorde inget så jag tog vad som visade sig vara ett paraply och lade det på mitt säte.
Strax därpå skulle jag kliva av och jag ställdes inför ett vardagsdilemma.
Om jag lämnade kvar paraplyet skulle folk skrika: “Hallå där unge man! Du glömde ditt paraply!” Tog jag med mig det skulle jag känna mig tjyvaktig eftersom jag just sagt att det inte var mitt.
Så vad gjorde jag?
Lämnade jag kvar paraplyet eller tog jag det under armen och gick?
Helgens fråga
Vad hände?
Tänk dig att du träffar någon du blivit kär i.
Han/hon/den/det kommer hem till dig och ni upplever en mycket romantisk kväll.
Han (jag skriver “han” nu, okej) säger en massa vackra saker.
Han säger saker som pekar på att han vill vara din pojkvän.
Han säger underbara saker. Han verkar reko och redo.
Ni sover tillsammans. Han kramar dig hela natten.
Ni vaknar klockan 05. Ni har (bra) överraskande sex.
Det är vackert.
Det är romantiskt.
Dagen därpå är han som förbytt. Han hör inte av sig som han gjort alla andra dagar de senaste tre veckorna.
När du hör av dig är han kylig.
Du förstår ingenting.
Sedan har du ett svagt ögonblick då du ringer och säger att du är kär.
Och han är undvikande.
Jag förstår ingenting.
Jag upplever bara gång på gång på gång att ingen, INGEN, är att lita på.
Livet blir inte lättare att leva.
Jag undrar: varför?
Dagens fråga
Slå nu era kloka huvuden ihop och hjälp mig lista ut vad moder jord och hela universum försöker säga mig.
Jag blev just avbokad för tredje gången den här veckan.
MÖ har jag alltså haft kontakt med i snart två månader och vi har fortfarande inte lyckats ses.
Ja, han arbetar väldigt mycket på sitt posha, viktiga jobb… Men ändå.
Idag hade jag till och med ordnat hundvakt, eftersom jag verkligen trodde det skulle bli av! Jag skulle lämna Sebbe hos en vän som bor i närheten av haket där jag äntligen skulle få träffa MÖ.
En vild gissning: vi ska inte ses. Andra tolkningar?
Fråga nummer två: Jag möter en person som kan vara allt jag trånat efter i 20 år och han är inte tillgänglig.
Vad ska det vara bra för? Varför skulle jag då ens stöta ihop med honom?
Why, God? WHY?
Jag läser böcker, jag tänker så det knakar och jag samtalar med moder jord på mina kvällspromenader men jag får inga raka svar.
Jag blir galen.
Goda råd, tack
Jag har ett dilemma.
Jag har som sagt bokat min biljett till Israel men jag har ännu inte bokat hotell. Kollar över hela nätet och hittar en massa men det är ju lite svårt att veta vad som är vad i en stad man aldrig tidigare besökt (Tel Aviv). Jag frågade min nätvän ES om han kände till något “ok hotell som ligger centralt”. Han svarade att jag kan bo hos honom, och det var ju väldigt rart av honom.
Nu vet jag inte hur jag ska göra.
Jag har aldrig träffat ES, men en god vän till mig har vid några tillfällen träffat hans vän IB, som jag haft kontakt med i ett och ett halv år (och som jag ser som en god kamrat).
Det var ju väldigt trevligt gjort av ES att erbjuda mig husrum, men tänk om det blir “konstigt”.
Nu är den stora frågan: ska jag bo hos ES och riskera “konstigheter” eller ska jag boka hotell? Här måste jag inflika att det inte är jättebilligt att bo en vecka på hotell i Mellanösterns homomekka.
Med konstigheter menar jag:
*han kanske vill ha mig
*jag kanske inte kan komma och gå som jag vill
MEN samtidigt verkar han vara en person som man kan prata med. Så kanske, om jag tar upp dessa punkter, går det strålande?
Jag vet ju trots allt att han är reko, genom min andre vän.
Nu har ni helgen på er att ge mig goda råd.
Tack på förhand, raringar.
(Med bilden vill jag illustrera att alla mina isravänner är väldigt för fred och leva sida vid sida-orienterade.
De anser att landet ska hålla sig inom gränserna som drogs efter andra världskriget men tycker samtidigt om muren/stängslet då den minskat självmordsattackerna (dvs. syftet med hela grejen) med runt 98 %.)
Innan detta inlägg blev färdigskrivet ringde ES mig. Han sa: “Om jag erbjuder dig att bo hos mig vill jag ju åtminstone höra din röst”. Han lät mycket fin och trevlig.