Etikett: födelsedag

Bättre sent än aldrig är bullshit

Som jag skrev i fredags: jag var barnsligt irriterad över att exet Y glömde bort min födelsedag (att jag överhuvudtaget brydde mig störde mig enormt). Att jag tog emot en massa samtal, SMS och ett femtiotal gratulationer på Facebook spelade ingen roll – jag ville bara att Y skulle komma ihåg mig och tänka på mig.
Igår morse kom det. SMS:et. Jag ser framför mig hur han drabbades av panik, svor på hebreiska och kastade sig på mobilen.
Jag läste meddelandet i sängen och jag njöt, men jag svarade inte (fortfarande barnslig) och på kvällen när jag kollade min mail hade Y skrivit: ”jag skickade ett SMS men fick inget svar, vilket är olikt dig. Är allt ok?”
Exakt: det är inte likt mig att inte svara på SMS. Däremot är det likt mig att vara långsint – jag är jäkligt långsint (och fortfarande lika barnslig).
Idag fyller Y år och när jag kom till jobbet skickade jag ett meddelande: ”grattis från nån som alltid är on time”. Han läser det det första han gör denna morgon och jag ska prägla hela hans dag.
(Alltjämt lika barnslig.)

Om nyårsafton

kim milrellSå hur var nyårsafton?
Jo, den var nästan perfekt.
Efter jobbet åkte jag hem och ugglade ett tag. Snart började jag poppa och ju tätare fyrverkeriattackerna kom desto mer höjde jag volymen. Ljuvligt.
Ett tag senare korkade jag upp koshervinet och strax före 21 kom en vän över. Lugnt och trevligt; Madonnakonserten på tv (vi såg trots allt båda konserten live), Eurovision 1982, 1985 och 1987. Fantastiska ESC-år.
Vinet flödade och det bubblade glatt i skumpaglaset och det serverades ost och kex.
Sebbe var en raring som låg mellan oss i soffan. Medan raketerna skräpade ner gården utanför sov han sött men då och då öppnade han ögonen och undrade vad det var som lät.
Innan jag kom i säng (vid ett, halv två nånting) så skickade jag naturligtvis ett SMS till Italienaren. Noterade i morse att han svarat (inbjudande) under natten. Araben den förste hörde förresten av sig under kvällen – han är riktigt rar så jag borde kanske ge honom en andra chans.
Det blir nog ett spännande år det här.
Tyvärr så störde jag mig på att mitt ex Y glömde min födelsedag. Barnsligt av mig, men så är det. Han önskade gott nytt år men det var allt. Nåväl. Han fyller år om tre dagar så jag kanske ska ”glömma” hans födelsedag jag också.
I morse var jag nog lite tipsy när jag klev upp och åkte till jobbet men dagen gick som i ett huj och nu är jag ledig över helgen. Jag ska i och för sig jobba några timmar hemifrån, men det gör jag så gärna.
Fick besök av en vän på jobbet idag, vilket var trevligt. Jag har så många (!) finemangfina kamrater. Puss på dem.
Idag hade jag äntligen tid att ta en titt på iWeb. Kul. Började så smått göra om min hemsida.

Ofra Haza sjunger in det nya året


Okej, nu skippar vi den tradiga Happy New Year med Abba och spelar istället Ofra Hazas låt.
Så jädrans bra!
Nu tackar Kim Milrell.se (that’s me) för ett fint år tillsammans och jag önskar att ni är med mig även 2010. Puss!
Text –>
Fortsätt läsa ”Ofra Haza sjunger in det nya året”

”Ok Kim, I must kill the nerves with electric shocks…”

Låt mig berätta om hur födelsedagen har utvecklat sig hittills.
Jag har fått en massa hälsningar, på många många olika språk. Det blir så när man mer än gärna doppar limpan i främmande, exotiska grytor. (Uppdatering: det var inte meningen att få något så härligt att låta så äckligt.)
Väldigt mycket mazal tov och congrats och grattis och jag blir glad eftersom födelsedagen alltid varit något av en akilleshäl.
På lunchen gick jag till tandläkaren (medan raring-Dansken kom förbi och tog en frusen promenad med Sebbe).
Samma procedur som förra gången, i käften, fast mycket värre. Den portugisiska tandläkarinnan sa (på vacker engelska): ”Ok Kim. Jag måste döda nerverna med elchocker – annars kommer du bara gå runt och ha mer ont”. Jag blev rädd men det visade sig att elchockerna inte var någonting i jämförelse med hur det kändes när hon rotade runt i den öppnade tanden innan jag fått dem (fy tusan vad ont det gjorde).
Medan jag låg där med min 35-kris så samtalade läkaren och sköterskan om att sköterskan, som skulle fylla 26, var gravid och att läkaren, 29, inte alls var redo för eller sugen på att skaffa barn. ”Jag är inte särskilt moderlig.”
Jag våndades.
Efteråt gick jag med mitt bedövade ansikte till apoteket och köpte en massa smärtstillande.
Därefter till systembolaget där jag köpte koshervin (min nya favorit Yarden Mount Hermon Red) – men jag behövde INTE visa legitimation.
kosher wine
Nu jobbar jag färdigt och sedan går jag hem.
Idag tog jag även sista spadtaget för mitt ena uppdrag som jag nu sätter punkt för. Mer om det nån annan gång.
Keep kicking it, babes.

Hey world! I’m 35!

Hej. Jag står här på jobbet och försöker acceptera min höga ålder. Jag är jättegammal men har inget fått gjort i livet, känns det som. Aaargh. Jag tänker att jag kanske ska sluta fylla år.
Jag har haft Sex and the City-maraton hemma de senaste kvällarna och jag tänker att kunde Charlotte säga nej så kan väl jag. Hon fyllde 36 och hon sa: ”Jag tror jag stannar vid 35… Jag är inte var jag trodde jag skulle vara i livet vid 36, så…”
Och Carrie fyllde 35 och hon kved med ångest i rösten: ”Jag är 35!”
”Äh, håll käften”, väste Samantha, ”jag är 140.”
Tack och lov har jag alltid haft äldre vänner (har ju alltid varit lillgammal). De får mig att känna mig ung och smärt… Så tack för det.
Samantha Jones: ”You gotta grab 35 by the balls and say: ’Hey world! I’m 35!'”
Nu lugnar jag mig en smula – jag är faktiskt 34 i många timmar till eftersom jag är ett kvällsbarn. Ja, snöstormen drog in över västra Sverige då mor och far spikade upp tavlor på väggarna i det nya hemmet och jag bestämde mig för att göra entré. Lite tidigt. Är ju alltid ute i god tid. Då och nu och för alltid.
Idag då: jag jobbar. Jag går till tandläkaren. Sedan får vi se.