”Ok Kim, I must kill the nerves with electric shocks…”

Låt mig berätta om hur födelsedagen har utvecklat sig hittills.
Jag har fått en massa hälsningar, på många många olika språk. Det blir så när man mer än gärna doppar limpan i främmande, exotiska grytor. (Uppdatering: det var inte meningen att få något så härligt att låta så äckligt.)
Väldigt mycket mazal tov och congrats och grattis och jag blir glad eftersom födelsedagen alltid varit något av en akilleshäl.
På lunchen gick jag till tandläkaren (medan raring-Dansken kom förbi och tog en frusen promenad med Sebbe).
Samma procedur som förra gången, i käften, fast mycket värre. Den portugisiska tandläkarinnan sa (på vacker engelska): ”Ok Kim. Jag måste döda nerverna med elchocker – annars kommer du bara gå runt och ha mer ont”. Jag blev rädd men det visade sig att elchockerna inte var någonting i jämförelse med hur det kändes när hon rotade runt i den öppnade tanden innan jag fått dem (fy tusan vad ont det gjorde).
Medan jag låg där med min 35-kris så samtalade läkaren och sköterskan om att sköterskan, som skulle fylla 26, var gravid och att läkaren, 29, inte alls var redo för eller sugen på att skaffa barn. ”Jag är inte särskilt moderlig.”
Jag våndades.
Efteråt gick jag med mitt bedövade ansikte till apoteket och köpte en massa smärtstillande.
Därefter till systembolaget där jag köpte koshervin (min nya favorit Yarden Mount Hermon Red) – men jag behövde INTE visa legitimation.
kosher wine
Nu jobbar jag färdigt och sedan går jag hem.
Idag tog jag även sista spadtaget för mitt ena uppdrag som jag nu sätter punkt för. Mer om det nån annan gång.
Keep kicking it, babes.

Hey world! I’m 35!

Hej. Jag står här på jobbet och försöker acceptera min höga ålder. Jag är jättegammal men har inget fått gjort i livet, känns det som. Aaargh. Jag tänker att jag kanske ska sluta fylla år.
Jag har haft Sex and the City-maraton hemma de senaste kvällarna och jag tänker att kunde Charlotte säga nej så kan väl jag. Hon fyllde 36 och hon sa: ”Jag tror jag stannar vid 35… Jag är inte var jag trodde jag skulle vara i livet vid 36, så…”
Och Carrie fyllde 35 och hon kved med ångest i rösten: ”Jag är 35!”
”Äh, håll käften”, väste Samantha, ”jag är 140.”
Tack och lov har jag alltid haft äldre vänner (har ju alltid varit lillgammal). De får mig att känna mig ung och smärt… Så tack för det.
Samantha Jones: ”You gotta grab 35 by the balls and say: ’Hey world! I’m 35!'”
Nu lugnar jag mig en smula – jag är faktiskt 34 i många timmar till eftersom jag är ett kvällsbarn. Ja, snöstormen drog in över västra Sverige då mor och far spikade upp tavlor på väggarna i det nya hemmet och jag bestämde mig för att göra entré. Lite tidigt. Är ju alltid ute i god tid. Då och nu och för alltid.
Idag då: jag jobbar. Jag går till tandläkaren. Sedan får vi se.

Birthday boy önskar fint 09!

Snart packar jag ihop mina saker och tar mig hem från kontoret. Men håll i hatten! Dagen till ära ska jag få skjuts! Ja, bilogillaren (visst läste ni först biodlaren!?) Kimman ska bila genom Sthlm city och det hela är en födelsedagsgåva från en vän.
Dansken (som nyss ringde och sa: “Well hello! Can I just ask you for your shoe size?”) kommer över på middag och lite senare kommer en annan kamrat på spontanumgänge.
Nu önskar jag således att 09 blir ett fint och bra år för oss alla.
Vi gör det bra.


På isracommunityt placeras man på framsidan när man fyller år. Det resulterar i meddelande efter meddelande så jag har copy & pasteat:
“Thank you!
And happy new year to you.”

MADONNA 50 fantastiska år!

Madonna 50
Madonna 50

Idag firar jag kvinnan som alltid funnits där. I vått och torrt. Sedan jag var nio år 1984 har hon varit min trösterska. Ja, trots att hon är en upptempoartist har jag alltid funnit tröst och kärlek i hennes lugnare stunder (det gäller för övrigt samtliga mina kvinnliga favoritartister – det är som om deras sorger och ångest kommer fram på ett underbart berörande sätt i just dessa stunder).
Lagom till 50-årsdagen läckte Madonnas cover på Abbas Like an angel passing through my room.
Den finns här och spelades in i samband med inspelningarna av låtarna till Ray of Light 1998.
Inte nog med en massa bra musik – Madonna har hjälpt mig ur kris efter kris. När jag kände mig konstig i början av 90-talet stod Madde där och sa att homosexualitet var härligt.
Tack.
Gång efter gång har hon varit min stöttepelare – både på ett djupt personligt plan och på ett dansgolv nära dig.
Älska henne.

Grattis i förskott

För ett år sedan hade jag dåligt samvete då jag glömt bort herr Israels födelsedag. Han hade ju just skickat fina gåvor till mig och allt.
Jag vet fortfarande inte exakt när han fyller år så i förrgår skrev jag finurligt till honom; “Det är snart din födelsedag – grattis”!
Han blev mycket glad.
Men jag vet fortfarande inte vilken dag det handlar om.
Kanske kan jag skicka ut vykort och sms lite på känn och gratulera alla jag känner med diverse motiveringar. “Grattis till nya jobbet”. “Grattis till nya karln!” “Kul att du fått ny lägenhet!”
Tål att tänkas på. En vill ju verka trevlig.