Etikett: deep thoughts

Orörd popcornskål

Ibland känner jag mig som ett popcorn.
Ni vet… popcorn finns på alla fester men dagen efter är popcornskålen den enda som står orörd.
Ingen vill ha de där popcornen om det bjuds på chips och ostbågar och grönsaksstavar.
Jag är lite trött på att vara ett popcorn. Ska nog satsa på att bli mer som en grönsaksstav. Blomkål kanske. Blomkål är alltid populärt. Att dippa blomkål är både kul och gott och lite nyttigt. Popcorn kommer inte att serveras på mina framtida tillställningar.
Det var dagens djupa inlägg. Hej då.

Uppdatering: Det händer ju att Sebbe sitter och chattar med sina hyndor på kvällarna och han använder såklart ofta ett ungdomligt språk som jag inte förstår. När jag kliver in i rummet så skriver han rappt ”PIR” på MSN och först nu, tack vare en artikel i DN, så vet jag att det betyder ”Parent In Room”. Jaha ja.

Djup förmiddagskonve med mig själv

Ibland kommer sådana där exceptionellt djupa tankar till mig.
Som tidigt i morse när jag och Sebbe var ute och strosade.
Sinnet är någorlunda rent efter en natts (värdelös) sömn och de där psykologiska skyddsmekanismerna har ännu inte kommit igång.
Jag tänkte på det här med kärleksrelationer och insåg huxflux att jag alltid och enbart faller för sådana som är ”bättre” än jag. Inte nog med att jag tycker att de är bättre – de tycker det själva också.
De är lite snyggare, lite smartare, har lite bättre jobb, lite fräsigare bostad… osv osv osv.
Mycket traumatisk och nedslående insikt!
De sitter alltid på sina höga hästar medan jag rider runt på min ponny. De är ofta egocentriska (på ett dåligt sätt) och är ofta stjärnor på någonting. Det jag är bra på är däremot inte mycket värt. De trycker helt enkelt gärna ner mig en aning och till slut ser jag på dem som vore de idoler, ikoner och jag avgudar dem och gör vad som helst för att de ska vilja ha mig (vilket de till slut inte vill eftersom jag blir så ryggradslös och mesig). De mjölkar mig på beundran och till slut står jag utpumpad kvar medan de drar vidare till nästa tank.
När jag sedan träffar någon som är ”på min nivå” eller kanske till och med lite ”under min nivå” så blir jag inte långvarigt intresserad. Nej, jag blir faktiskt en smula äcklad. ”Han är väldigt på och mycket intresserad av mig. Fy farao så vidrigt!” tänker jag. ”Det måste vara något stort fel på honom.”
Nej, jag ska försöka bryta detta mönster.
Som jag skrev för några dagar sedan: jag ömsar skinn!

What a fucking waste

Okej, det är onsdag och därmed dags att vara lite smådjup.
Det känns lite som att jag (delvis ofrivilligt) slösar bort så mycket.
Alla dessa stentrista dagar som bara kommer och går – svisch svisch – är ett slöseri. Tänk om det fanns någon jävel där som kunde dela eländet – allt skulle genast kännas så mycket roligare.
Alla värdelösa sömnlösa nätter driver mig till vansinne. Och ser jag mig omkring så ser jag bara idioter, idioter, idioter. Att vara småblåst är okej, men att vara trög är det ta mig tusan inte. Örfilen hänger konstant i luften.
Och sexualiteten – what a waste! Jag skulle kunna göra någon så glad… Nytta och nöje.
Och jag läser om alla märkliga människor som hoppar från blomma till blomma (vore det fredag skulle jag skriva ”kuk till kuk”). Själv behöver jag MINST ett halvår innan jag ens kan blänga på någon ny flamma. I regel går det dock tre år innan det smäller till igen.
Aaargh. Jag känner mig oerhört rastlös och vips ligger jag på dödsbädden och alla chanser och möjligheter är puts väck.
Nej, jag orkar helt enkelt inte med denna astråkiga pissvardag längre. Det måste hända någonting. N-u. NU!
Medan jag ivrigt väntar så lyssnar jag på en fantastisk bit med ljuvliga 80-talsljud och överraskande blippbloppar.

NU!


Det är söndag och söndag står för eftertanke.
Idag tänker jag på att hur jag än äter nyttigt, bär cykelhjälm när jag cyklar bland Stockholms galna fotgängare (speciellt de som utan att blinka slänger ut barnvagnen mitt i cykelbanan), bär säkerhetsbälte de tre gånger per år som jag sitter i en bil, använder flytväst då jag en gång vart tionde år befinner mig ute till havs, använder kondom när jag får komma till en gång vart femte år, så kan det ändå komma en galning och ta livet av mig. Bara så där.
Ännu en anledning till att leva här och nu, och inte oroa sig så förbannat över en framtid som kanske ändå inte kommer.
Så. Idag tänker vi på detta.
Jag arbetar några timmar till och därefter packar jag ihop och går på semester. Igen. Och jag tänker njuta av varenda stund eftersom det kan vara mitt livs sista semester.
(Detta inlägg har så klart sitt ursprung i det som hände i favoritstaden Tel Aviv igår kväll. Exakt samtidigt som jag hängde på favoritkrogen i den andra favoritstaden Stockholm. Tack och lov hann jag – innan någon kommenterade det – radera det blödiga inlägg jag skrev i natt. Ja, jag satt i telefon med mitt ex och kände mig allmänt dramatisk och sorgsen.
Det som hände var alltså att en maskerad galning klev fram till en lokal där homosexuella tonåringar träffas för att tala om livet och lyckan och avsaknaden av den och öppnade eld. Två avled och många skadades och än en gång påminns vi om att vi fortfarande är hatade och föraktade i denna galna värld. Extra absurd känsla med tanke på gårdagens prideparad i Stockholm.)