Jag läste någonstans om nån karl som slutade försöka vara kung över sitt liv och istället frågade Livet “vad vill du ha mig till?”
Då föll allt på plats.
Så nu frågar jag Livet: VAD SKA JAG GÖRA? VAD VILL DU HA MIG TILL?
Känner mig värdo just nu.
Lagom bra på det mesta men helt överflödig och icke det minsta betydelsefull.
SÅ VAD HAR DU FÖR PLAN FÖR MIG?
Vänligen säg det rakt och mycket TYDLIGT! Jag orkar inte med subtila spel.
Och så undrar jag lite: när vet man att man ska ge upp något? Jag vet inte jag. Det här med att försöka få till ett så kallat kärleksliv kan jag ju ta och lägga ner här och nu. Det går bara inte. Inte i den här staden det här landet i alla fall. Alla är tokskraja för allt som känns. De är enbart på jakt efter bekräftelse. Alltid är gräset grönare och allt det där. Blä! I give up. Jag tänker inte lyfta ett finger på den fronten. Finns det ens några välmående monogama kärleksrelationer i den här staden? Alla bara gnäller och gnäller och är så uppenbart tillsammans med någon bara för att. Inga halvdana förhållanden för mig tack! Jag accepterar mitt öde och sitter hädanefter hemma med min hund. He’s no player, you see.
So long, suckers.
Update: Och när det plingar till i inkorgen och man tror att man blir uppvaktad är det mail som detta:
hi my dear ,am call ERNEST and also from GHANA .am looking for serious gay which we can live together with the rest of ourlife….or u can call me on my phone number is 00233245664548…….or u can add me in ernestdjan@yahoo.com so that we can chat more to know each other well.
FUCK YOU ERNEST FROM GHANA.
Etikett: deep thoughts
Sluta vänta, börja vara
…Och en blir tröttare för var dag som går.
Nåväl.
Igår kväll släpptes äntligen Madonnas nya video. Som vi har längtat! Jag är nöjd med klippet även om det inte var så revolutionerande som jag kanske hoppats. Madde är dock snyggare än någonsin (som vanligt).
Igår kom jag på varför jag alltid blir på så dåligt humör när jag och Sebbe nästan är hemma efter att ha varit ute och promenerat. Mycket djupa tankar! Detta är något jag funderat mycket på de senaste veckorna eftersom jag undrat vad det är som gör att sinnesstämningen skiftar så radikalt då jag först strosar runt och njuter av naturen och sedan blir jag plötsligt stressad och sur och vill vara hemma.
När vi svänger in på hemgatan är jag mentalt redan hemma, dvs. jag slutar vara där jag faktiskt är rent fysiskt (dvs. i nuet). Då blir jag på dåligt humör så klart – en kan ju inte vara glad när en inte är där en vill vara. Därför har jag taggat ner lite nu. “Åh, vilket fint träd”, tänker jag. “Åhå! Vad är det för färg på det där huset egentligen?” (Snart hemma, snart hemma!) “Så vacker himlen är ikväll!”
Ja, jag kämpar med att leva i nuet. Det är bra. Jag vill känna det varma vattnet rinna längs mina händer när jag tvättar dem (istället för att tänka på vad jag ska göra efter jag lämnat badrummet). Jag ska försöka sluta vänta och börja vara!
Ja, detta var dagens djupa tankar. Nu ser vi på video och sedan arbetar vi. Bara två dagar kvar tills jag får sova. Men jag njuter av det som är så länge.
Vet ni
hur mycket som hänt i mitt liv de senaste åren?
Så mycket.
Mer än någonsin tidigare. Kort resumé: förlovad blir singel blir hysteriskt festande singel blir tokförälskad blir djup blir deprimerad blir sjukskriven blir singel efter extremt drama blir taggad på nytt blir sugen på att plugga (och gör det och skaffar extrajobb som faktiskt betyder någonting) blir med hund blir evig sökare.
Det är skönt att kunna se tillbaka och veta att jag idag är både smartare och erfaren nog att tackla allt elände som komma skall.
Livet blir verkligen bättre efter 30.
Kom ihåg det, ungtuppar.
Det var dagens djupa det.