10 var ett onödigt år

Det onödiga året 2010 är snart – äntligen – inget mer än en sönderriven kalender.
Kanske hittas den bakom soffan om ett par år eller så.
Lika bra det, känner jag. Ödmjukt naturligtvis.
Året började med en efterlängtad resa till grannlandet. Därefter följde ännu en resa till det heliga landet. Därefter jobb, jobb, jobb (inte illa alls!) och en raksträcka till ett oerhört slitigt december som kommer att avslutas med, förhoppningsvis, en väldigt trevlig vistelse på landsbygden. Ja, några helger på landet blev det förresten också under året. Och de var roliga och avkopplande och bra. Tack.
Och så några dejter så klart – inklusive ett par bra sådana. Men ni vet hur de är; ”jättebra, det här gör vi om!” Men inte hör de av sig för det.
As.
Helt onödiga dejter således.
2010 blir som 2002 – siffror som inte säger mig någonting.
Tixe skriver också om detta i inlägget 2010 – året då det nog inte hände.

Novemberdejting

Eftersom november är en helvetesmånad så sitter medborgarna helst inomhus och sippar på ett glas rött (eller glögg kanske), spelar mjuk och följsam musik, tänder ljus och inte minst: ugglar på nätet.
Singlarna söker. Och söker. Och. Söker. Ett ljus i mörkret. En varm famn eller barm.
Det finns gott om dejtingsajter och jag finns på en svensk/nordisk, en universell, en norsk samt en israelisk men karlarna är ju som de är… Likadana överallt (även om de blir hetare ju längre söderut man kommer). Det vill säga sexfixerade as, ständigt med näven vispande innanför kalsippkanten.
Eftersom män är svin så är det bra att ha många krokar ute (på så många ställen som möjligt). Därför öppnade jag en profil på Spraydate.
Vid första anblicken känns detta community mycket seriösare än de där andra sajterna jag sedan tidigare existerar på.
Minuset är så klart att det hela doftar mycket heterosexuellt. Och nog är det puttinuttigt alltid (saknas bara de där helvetiska hjärtana som ni nog känner igen från Facebook).
Finns det några icke-heterosexuella på Spraydate? Jag vet inte jag. Sökfunktionen känns sisådär, men jag ska ta mig en redig titt.
Men nog känns det lite tossigt att den som senast checkade min profil är en ”Bettan”.
Ho ho hoo.

16 juni 1999

Alla människor borde skriva dagbok. Det är nämligen så att livet består av små, små händelser som skapar vår historia. Minnena bleknar (ibland är det positivt) men när man en grå, regnig oktobersöndag plockar fram en gammal dagbok så väcks minnena åter till liv.
Denna händelse hade jag helt glömt bort; en helt vanligt onsdag för elva år sedan. Varsågoda.
Hälsade på MM idag. Hon bjöd på våfflor. Sen gick vi över till mig och jag hämtade mina jobbsaker och därefter åkte vi in till byn och jag gick till jobbet. På kvällen träffades vi igen och gick på Häcktet + Tip Top. Det var rätt kul. När vi skulle till bussen (hem) ringde MM sin franske pojkvän Julian, som inte svarade och jag fick för mig att ringa J (som jag just börjat dejta), som svarade fastän klockan var 03. Jag sa på skämt: ”Kan inte du komma till centralen och möta oss?” och han svarade ”OK, jag är där om 20 minuter”. (!!!) Så vi träffades där och väntade på bussen. När den kom en timme senare så hoppade MM på och sen jag. Satte mig bredvid henne och undrade vart J tagit vägen. Bussen körde iväg. Jag ringde J och han sa: ”Men du frågade ju inte om jag skulle med”. Det vara bara att stiga av och promenera tillbaka till centralen. Då insåg jag hur söt J är. Vi promenerade till Fridhemsplan och satt på trottoarkanten (eller i trapporna till en port) och väntade på första t-banan. Jag undrade om han verkligen trodde att jag var så vulgo att jag ringde honom mitt i natten och bad honom komma för att sedan bara dra utan att ens säga hej då. Han berättade om elaka människor som han träffat under sin vandring genom livet; t ex hans ex-fru som drog honom i öronen så att de höll på att lossna (jag såg märkena!!!). Sen åkte vi hem till mig och hånglade.