Etikett: cykel

Månadens motion

Jag är nöjd med månaden.
Har cyklat 104,9 kilometer och med lite powerwalk på det landar resultatet på 129,1 kilometer. Upp 59,6% jämfört med april. (Sebbes och mina promenader räknas sällan eftersom de – i sommarhettan – är både korta och långsamma.)

Blå: cykel, röd: fötter.
Det är dock farligt att cykla i den här stan; i morse höll jag på att bli rammad av en sopbil som tyckte det var en god idé att byta fil (där cykelbanan går i mitten av gatan) utan att för ett ögonblick tänka på att det i morgonrusningen var gott om cyklister på stan.
På väg hem – återigen framför slottet – så höll jag på att köra in i (ännu) en taxi som huxflux tvärnitade och körde upp på cykelbanan. Idioter. Jag är en stjärna i trafiken – men vad hjälper väl det?

På morgonpromenad

God morgon och boker tov och hyvää huomenta. Jag tänkte att vi skulle vara lite färgglada idag. Det kan behövas i denna dystra värld.
Vi lever här, vi lever nu.

(Byxorna är väldigt gula.)
Uppdatering: Hej från jobbet. Jag slog just april månads motionsrekord – inte illa va! Jag har hittat den ultimata cykelvägen mellan bostad och arbetsplats. Endast ett jobbigt ställe finns: framför slottet där cykelbanan är avstängd och att glida ner bland bilarna är uteslutet eftersom det är supertrångt. Återstår då att åka ut på kajen, men cyklar jag där varje dag hela sommaren så kommer jag att vara kastrerad när hösten är här. Jag säger bara KULLERSTEN. Not good.
runkeeper

Att cykla genom Stockholm

Jag älskar att cykla till och från jobbet – och jag kan inte komma över hur SNABBT det går.
Men… det är naturligtvis farligt också. Låt mig berätta om gårdagens hemfärd.

  • Cyklar framför slottet, vilket i sig är ganska stressande i och med att det står en miljard turistbussar parkerade till höger om cykelbanan och till vänster susar bilar och lastbilar förbi i hetsigt tempo. Plötsligt svänger en taxi in över cykelbanan – bara så där. Vi är en lång rad cyklister som håller på att åka in i bilen och det hela hade kunnat sluta i katastrof.
  • I Götgatsbacken (som jag hat-hat-hatar) visar de sommarglada människorna exakt hur blåsta de är. En kvinna står på trottoaren till höger och ser en bekant på trottoaren till vänster. Hon vinkar och utan att vare sig blinka eller titta åt både höger och vänster så kliver hon rakt ut i gatan. Katastrofen är nära även denna gång.
  • Vid Medborgarplatsen kör en donna sin barnvagn rakt ut på cykelbanan (hon har för det första röd gubbe) och hennes blick är fixerad vid barnvagnen. Hade kunnat sluta i superkatastrof, men tack och lov så är jag en supercyklist som vet att människorna runt omkring är superoberäkneliga och superbänga i bollen.
  • Lite längre fram på Götgatan – mitt på cykelbanan – står tre-fyra sega människor + hund och dividerar. De bara står där. Och de blir sura när jag plingar på dem.
  • Ännu lite längre fram dyker en tonåring på skateboard upp från ingenstans. Han zickzackar sig fram på CYKELbanan och han har dessutom hörlurar i öronen så mitt plingeri har ingen verkan. As!
  • Jag vill också nämna cyklister som talar i telefon medan de cyklar på hårt trafikerade gator (gärna utan hjälm, men de har uppenbarligen inte så mycket att skydda). As!
  • Jag måste avslutningsvis även nämna långsamma cyklister – vad fan! Ska ni trampa så fruktansvärt långsamt så är det lika bra ni kliver av och promenerar.

Så… Viktig samhällsinformation:
en CYKELbana är till för CYKLISTER. Okej?

SvD

Så onödigt

Dagen höll på att börja med dramatik; tack och lov insåg jag mitt enorma misstag i tid. Förresten så trotsade jag både feber och regn i morse och trampade iväg till jobbet. Cyklade *svisch, svisch* på tjugo små minuter så jag var både glad och trött när jag stod i jobbköket och var på vippen att hälla vatten i kaffeburken.
Nu har vi en bra ny vecka va? Ja, det har vi.