Hej ungdomar.
Ja, äntligen vardag och äntligen fredag!
Dagen kommer bli strålande; ni ser ju hur vackert det var när jag kom till jobbet i morse. Jämför med den horribla bilden från i söndags.
Gårdagskvällen tillbringade jag framför klagomuren (aka väggen) och jag fick gjort vad jag hade planerat.
Plötsligt ringde det på dörren och där stod granngrabbarna (i arbetskläder och allt) redo att rycka ut. En hel del blev gjort i bostaden – fullmatade kartonger åkte ner i källaren och soprummet fylldes snabbt. Jag gluttade igenom ett gäng skokartonger – ni vet sådana där som innehåller ”smått och gott och det mesta” och mogen som jag var så slängde jag en massa, massa prylar och krimskrams. Och jag är trots allt en hamstrande, sprudlande person!
Saker jag hittade: en bärbar cd-spelare. Kommer ni ihåg när vi gick omkring med sådana? Enorma! Ofantliga mängder kondomer (är ju kysk och from men har dock hopp om en mer ekivok morgondag). Flygbiljetter och utländska kvitton som jag alltid tyckt om att spara. Jag slängde dem. Extrema (nåja) mängder solglasögon av varierande kvalitet, inkl. ett par svetsarglasögon som jag, i min ungdom som club kid, tyckte om att bära på huvudet – i det då så moderna superspretiga svarta håret – när jag klubbade loss. Inramat fotografi på mig och ett ex – fy farao så snygga vi var. Sparade det då vi faktiskt var väldigt attraktiva båda två på just det fotot. Ljus. Ljus. Ljus. Hittade mängder av ljus i regnbågens alla färger. Vykort och kärleksbrev. Javisst!
Det var det.
Uppdatering: Granngrabbarna som har sån där svennig klämdag idag sliter redan hårt hemma i bostaden min. Den här bilden kom just.
Etikett: bostad
Renoveringen: Bostaden just nu
Renoveringen: Drive-in-äventyr!
Igår kväll efter att jag slitit några timmar vid väggen – även kallad klagomuren – så hastade vi iväg till Bauhaus för att handla trä, virke, byggmaterial eller vad man nu kallar det; en vägg ska det i alla fall bli.
Vilket äventyr va!
Att åka in i ett drive-in-varuhus gav mig flashbacks till barndomens tusentals resor med diverse Finlandsfärjor; ni vet när man åker ombord i bil – så kändes det på Bauhaus.
När vi väl lastat på allt vi skulle ha (den här gången) så åkte vi hem och det var då det verkliga slitet började – att få upp allt i bostaden. Svetten lackade och bögarna stönade och flåsade och det kändes lite som att jag faktiskt hade ett sexliv.
”Vi har ju inte joggat den här veckan och det är inget vi ska ha dåligt samvete över”, skrockade jag medan jag torkade min herrpanna.
Äventyr på drive-in-varuhus! För körkortslösa mig är ju i och för sig bara en bilfärd ett litet äventyr…
Jag känner mig inte riktigt hemma på sådana här ställen, men jag försöker så gott jag kan smälta in.
Och så hemåt… Och så här ser vardagsrumsgolvet ut just nu.
Granngrabbarna sliter. Jag räknar (och filmar och fotograferar) – alla har vi våra uppgifter här i livet.
Renoveringen: Träningsvärk i armarna
Renoveringen: 60 års snuskig historia raderas
Nu förvandlas Kim Milrell.se till Renoveringsbloggen.
När nästan hela hemmet är nedpackat och jag sover i köket, bredvid ett surrande kylskåp, så kan jag inte tänka på så mycket annat. Vill bara bli klar.
Det är väldigt terapeutiskt att riva ner tapeter och flera lager färg; 60 år avlägsnas och det är skönt ty jag vill inte ha andra människors snuskiga historia jollrande till mig från väggarna.
Gårdagen avslutades naturligtvis med en svennig pizza. Det var ju söndag och allt.
Pursvensk kultur.
Fortsättning följer!