Om en och en halv vecka börjar skolan och jag börjar bli lite nervo. Jag har inga direkt fiiina minnen från min skoltid. Och nu ska jag läsa webbproduktion. Tänk om alla i klassen är sådana där jobbiga unga datanördheteropojkar. Hur ska det gå? Jag hoppas att det finns många töser i klassen. Eller trevliga fjollor. Bara inga jobbiga skräniga människor.
Tur att jag har Stesolid. Jag behöver all hjälp jag kan få.
Jag har aldrig riktigt utnyttjat mina resurser eftersom min skoltid mest gick åt till att ta mig till och från skolan med så få ångestattacker som möjligt. Därför har jag en del luckor i min så kallade allmänbildning, något som jag försöker ta igen genom att läsa framförallt historieböcker hemma. Samt sådana där “vad varje svensk bör veta”-böcker.
Började läsa spanska för ett par år sedan som mjukstart eftersom jag visste att jag skulle komma att vilja plugga igen. Valde spanska för att
a) jag kunde redan en del och ville verkligen lära mig språket
b) språk har alltid varit min starka sida, alltså spelade jag så att säga redan på min spelhalva och hade inte jättesugigt självförtroende
Jag fick MVG men kände inte att jag var värd högsta betyg. Varför är jag alltid så? Varför kan jag inte bara känna; “gud vad jag är bra, MVG because I’m worth it”?
Etikett: barndom
Nygården
Raringar! Mitt barndomshem är till salu. Min bror hittade annonsen på hemnet.se. Det går inte att länka direkt, men kolla här och klicka vidare till “Södra Nygården”.
Okej, dörren var inte blå då utan mer smakfullt mörkbrun. Mitt rum ser ni längst till vänster.
Jag som alltid fantiserat om att köpa huset får vänta några år till. Har inte direkt en mille på banken just nu.
Raili
Väldigt djupt samtal med alltid lika rara Gucci. Talar om allt elände. Om hur lätt det är att inse saker men svårt att göra något åt dem. Man påverkas så när man är barn. Som när förskolläraren Raili, i hålan utanför Borås, sa att min nysydda docka “inte blev så värst fin”. Det är en av få saker jag kommer ihåg från min tid som sexåring. Och alla eländiga lärare som inte brydde sig om att ta tag i saker. Jag känner frustration. Jag vill hjälpa alla ensamma/utstötta barn i hela världen. Men först måste jag må bättre. Jag måste backa bandet och säga att jag är helt okej som jag är. Och som jag var.
Det bästa med att bli äldre är att man inser att allt är en massa lösa trådar som man måste sy ihop och antingen blir det väldigt fint eller väldigt fult. Men någonting blir det.
Hur kommer man över sådant som mitt hat gentemot Raili?
1. Man går med i en sekt
2. Man börjar dricka/knarka
3. Man tar livet av sig
4. Man inser att hon var en subba som inte visste bättre och går vidare med livet och syr en ny docka.
Jag måste ta tag i mitt skrivande
Ensam i sängen. D (min pojkvän) valde att stanna hemma i kväll. Rätt skönt med lite ensamhet men nu saknar jag honom. Är så rädd för att bli sviken/sårad. Hur ska jag komma över det?
Kom på en eventuell anledning till att jag är väldigt tyst på allmänna platser. Som barn skämdes jag över att komma från en icke svensktalande familj och därmed var jag alltid tystlåten. Har säkert med saken att göra.
Ibland känns det verkligen som att små ljus går upp för mig.
Jag måste ta tag i mitt skrivande.
Jag måste stärka mitt självförtroende.
Jag måste balansera mitt och D:s förhållande mera. Han måste bli mer på, jag mindre.
SMS:ade med (mitt ex) R idag. Han är i Hjo. Han har ringt mycket den senaste tiden (utan att ha något på hjärtat).
Undrar hur han mår.
Vad han vill.
Om han undrar något.
ÖPPNADE EN EGEN BLOGG PÅ NÄTET!
