Käyrä nousemaan


Gårdagen var en mycket bra dag, både professionellt och privat.
Först och främst var jag på utvecklingssamtal och som ni ser av min karriärkurva ovan har den efter lång, lång tid vänt och går nu mer eller mindre spikrakt uppåt.
Ingen är gladare än jag.
På hemmafronten kom Tysken över på smal middag. Tyvärr var Tyska Eva kvar i villan på landet men Sebbe hade trevligt ändå.
Tysken är en väldigt rolig man. Jag försökte förklara skillnaden mellan “brygga” och “kaj” och Tyskens nästa fråga var så klart om det finns något som heter “kajbrygga” – han är ju så frågvis och förmodligen är det delvis därför han talar så bra svenska efter bara ett drygt år i landet (minns “bmdubbelv“ och inte minst “össnö“.).
Det blev mat och vin på balkongen och Sebbe fick en massa uppmärksamhet.
Innan jag gick till sängs såg jag en snutt av ett sånt där amerikanskt Animal Rescue-program på Animal Planet och det borde jag inte ha gjort. Jag blev så ledsen, så ledsen då jag såg ett inslag om en hund som blivit lämnad (utan mat och vatten) då ägarna flyttade (!). Fatta vilka vidriga människor det finns i denna värld. VIDRIGA!
Apropå mina lysande framtidsutsikter ser mitt liv nu ut som följer. Jag har:
* Karriär
* Hem
* Hälsa
* Hund
* Bra familj
* Goda vänner
Som vanligt är det kärlekslivet som lyser med sin frånvaro.
*Käyrä nousemaan betyder ungefär “låt kurvan stiga” och kommer från en ekivok låt med den numera bortgångna sångerskan Kikka.

Mysig balle

Nu sitter jag på balkongen igen. Värsta myset ju. Det är varmt men min stora lönn skyddar från solens skoningslösa strålar. Blir jag gammal vill jag inte se ut som ett russin så jag undviker kategoriskt solen.
Sebbe orkar inte vara ute. Våra långisar brukar pågå i en sisådär 60-70 minuter men nu lägger han sig i gräset efter tio. Söt-Liisa är vad han är.
När något ligger under soffan börjar han krafsa på den som om han skulle kunna gräva fram grejen. Mycket roligt. Soffan är för övrigt, konstigt nog, inte det minsta sönderriven.
Rörigt inlägg, jag vet. Men jag har ont i käften och kan inte tänka klart.

Tyst som en mus

Jag satt på balkongen och stirrade på min oroväckande gröna lönn och kom att tänka på något jag nästan glömt bort. När jag var barn gick jag hos en talpedagog. Det gjorde nog ingen större nytta – jag talar fortfarande snabbt och otydligt. Mest så där att jag vräker ur mig det jag måste få sagt så det blir gjort. Helst är jag bara tyst. Det finns nog med oväsen överallt.

Blommor & bin

Idag har jag blivit vuxen. För första gången någonsin har jag blommor på balkongen. Hemskt fint blev det. Vet så klart inte vad de heter men två sorter – blå små och vita större. Får höra med mina två trädgårdsmästarvänner.
Det finns nog inget mer avkopplande än min kvällspromenad med Sebbe. Han nosar och nosar och jag tänker och tänker (han tänker säkert också, vad vet jag). Ikväll blev vi dock störda av några miffos som körde runt på någon typ av minimoppe. De körde hotfullt nära. Hade jag varit två meter lång och ett riktigt kraftpaket hade jag satt punkt för deras tönterier men se så äro det icke.
Jag fick ett överraskande mail från min favorit-DJ idag. Han hade promoskivor åt mig 🙂 Ska hämta dem på klubben han spelar på på lördag.
Nu ska jag tämja ångestmonstret inom mig.