Ångestmonstret knackade på.
– Du är värdelös.
Jag höll händerna för öronen.
– Du är ful och mesig och trög.
Jag höll händerna för öronen och blundade.
– Du har inte åstadkommit något och du kommer inte göra det heller. Du kan lägga ner och dö.
Jag höll händerna för öronen och blundade och skrek ”La la laa”.
– Du har ett patetiskt jobb.
Jag ruskade på huvudet.
– Du är lat och din kropp är trött och du har ont här och där. Inse att du är gammal och att det är över. Ö-VER!
Jag började bläddra i en bok.
– En bilderbok va, blåsta pucko.
Jag lade boken över ansiktet och suckade.
– Det enda du alltid vetat att du vill i livet har du inte lyckats med. Du lyckas inte med någonting. Värdelös är du.
Jag ställde mig i duschen och med hög och tydlig stämma sa jag ett sanningens ord till Moder Jord.
Nu väntar jag på svar.
Jag gick och lade mig. En bra sak med min nya, aktningsvärda ålder är att jag varit varvet runt så många gånger att jag vet att allting ser helt annorlunda ut när jag vaknar. När våren kommer. När lågan återigen brinner. När något spännande händer.
Men just nu är det hårda tider.
Etikett: ångest och eufori
Världsläget oroar
Han tittade ut genom fönstret och nickade mot terapeuten. ”Hur kan man inte bli deprimerad?”
Jo, jag drabbades igår, för första gången på mycket länge, av en vidrig ångestattack. Jag skakade och jag hyperventilerade och sprang hem (var ute på byn). Lugnade ner mig och därefter började det om igen.
Jag tror att jag får lära mig att leva med eländet. Jag vet ju att det går över efter en timma eller två.
För övrigt så oroar jag mig mycket. Allt går åt helvete och Sverige blir ett u-land. Tjoff tjoff tjoff. Nere på botten. Folket är fördummat. Kött limmas ihop. Likdelar limmas ihop och blir en mumsig matbit, tror medborgarna.
Jag säger det igen.
Vi lever i en värld där samkönad kärlek är någonting konstigt men där det anses helt normalt och fullt naturligt att limma ihop likdelar till en läcker matbit.
Vi lever i en värld där grisarna plågas så pass att de äter på varandra, där fåglarnas fjädrar rycks loss för att vi ska sova varmt om nätterna, där kycklingar står och trängs i dödsfabriker.
Moder jord blir väldigt arg och straffar oss alla. Hör mig!
Hur kan man inte drabbas av ångest?
35-årskrisen får mig att göra konstiga saker
Till exempel så skickar jag in bilder till Expressens ”Läsarnas husdjursbilder”.
Se själva.
HJÄLP! Vad kommer härnäst?
Det där SMS:et
Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.
Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.
Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.
Försova sig?
Ja, det var väl inte så överraskande att jag försov mig efter tretimmarsnatten.
Ja, tidningsbudsslynan väckte mig vid 03.
Ja, jag ska skaffa en sån där tjock säkerhetsdörr som stänger ute allt ljud. På måndag. Eftersom ja, hyresvärden stänger klockan 15 varje dag (eftersom de flesta människor ju är lediga på dagarna), förutom på måndagar då de har superduperöppet till hela 18:00.
Dagens SMS (kom redan 07:48):
Humor har du.
Svar: Jag vet.