Igår spontan-gick jag på konsert.
Mötte upp grabbarna grus och jag var så lycklig över att de båda dök upp i tid – inget gör mig lyckligare än punktliga människor. [PPAP*] Faktum är att jag har slutat umgås med vissa människor på grund av deras tidsoptimism (sant).
Hurts spelade och sjöng. Till slut. Väntan var nämligen lång och spänningen steg så högt att den till slut inte kunde stiga mer. Det var då den övergick i något slags ”öh, kom igen nurå”-surr.
Efter ett par låtar så gick jag hem. Hade orkestern börjat spela i tid så hade jag så klart tagit del av hela konserten, men som sagt så står jag inte ut med SENA ANKOMSTER.
Hur som helst så var det ju lite trevligt att ta sig ut och vara en smula kulturell (om än populärkulturell), men det här med att ränna på konserter är inte längre min grej; på tok för mycket stök, bök, bus och larm.
Jag är en mogen man som hellre sitter hemma och youtubar mina favoritartister – ja, hos mig är det konsert varje kväll. Och man kan välja både artist och låt själv. OCH MAN KAN PAUSA!
Jag bjuder på några högklassiga bilder från kvällen.
Vi avslutar med Hurts senaste superdänga – fantastiskt bra låt.
*Puss På Alla Punktliga.
Läs även andra bloggares åsikter om Hurts, tidsoptimism, sena ankomster
Etikett: ålderns höst
Spontanstorhandling
Jag känner mig sällan så vuxen som när jag storhandlar.
I afton liftade jag med två glada bögar i bil till Sickla.
Först och främst måste Sebbe få sitt – hunden är huvudsaken.
Därefter hamnade jag på dvd-avdelningen och jag fann bland annat Tracys Hämnd – denna ljuva miniserie från 1986. Har ej sett den sedan slutet av åttiotalet (för övrigt ett mycket varmt och lyckligt barndomsminne), så det ska bli spännande att äntligen få se den igen. (Letade faktiskt efter den för ett tag sedan.)
Köpte andra filmer också – mer om dem en annan gång.
Nu åkte Sebbe just med lyckliga bögparet till landet och jag donar i hemmet.
God fredag!
Det var en lustig liten kvällspromenad
Först och främst så såg jag en rolig dam.
Hon var mycket uppklädd och väldigt, väldigt gammal. Hon hade parkerat rullatorn på trottoaren och slagit sig ner på en bänk intill. Där satt hon nu i all sin ålderdom, under sin eleganta hatt, och bolmade på en cigarett.
Mycket lustig syn.
Nej, jag sa inte ”rökning är skadligt för dig – du kan få cancer”.
Då hade hon nog skrattat sitt tandlösa leende och bräkt fram: ”hör du grabben, jag har rökt i 60 år och jag har inte ens drabbats av astma”.
Nåväl. Lite senare var Sebbe trött och han drog tassarna bakom sig. ”Rappa på nu”, sa jag ängsligt, ”så vi slipper de där skräniga ungdomarna som går en bit bakom oss”.
Sebbe lyssnade inte och ynglingarna kom närmare och närmare. De skrålade och sjöng och jag är (och har alltid varit) mycket rädd för skräniga ungdomar.
När de var bara några meter bakom oss så insåg jag att jag kände igen melodin de skrålade på. Jag ruskade på huvudet för att försöka locka fram den vackra låten som jag visste fanns någonstans i mitt bakhuvud.
Och då! Plötsligt log jag med hela ansiktet och jag skämdes som fan. Fy farao så fördomsfullt av mig! Låten de skrålade på är ju en av världens vackraste och fredligaste och den kommer här:
Fastän gossarna snart valde en annan väg så hörde jag dem sjunga ända tills jag öppnade porten och gick upp i bostaden.
Låttext:
Fortsätt läsa ”Det var en lustig liten kvällspromenad”
Kul men skrämmande möte
Träffade en före detta kollega som jag ej sett på femton år (så gammal är jag). Hon kände nästan inte igen mig ”med skägg och grejer”. (Här vill jag poängtera att skägget är ca 1 mm långt, mot förra veckans meterlånga). För femton år sedan hade jag ”blont hår i backslick”.
Hmm.
Positivt tänkande: de flesta i min ålder som hade backslick då har idag inget hår kvar.
Det var det. Sitter på tuben och glor. Orkade ej cykla i morse – förlåt.
Jag klarade den skäggiga utmaningen
Jodå, jag är en man som håller sina löften och står vid sitt ord; skägget det växte och växte och kliade som tusan men jag klagade i tysthet och klarade vadet.
Idag är dagen då rakapparaten får gå loss men nu vet jag inte om det blir så – jag har ju vant mig vid både det feta utseendet (ansiktet ser ju dubbelt så stort ut) och inte minst vid det respektfulla bemötandet en (uppenbarligen) medelålders skäggig gubbe får från medmänniskorna.
Här passar dagens konversation in. Småekivok, så varning för känsliga.
Fortsätt läsa ”Jag klarade den skäggiga utmaningen”