personligt, pop och politik
I helgen freakade jag och flydde till min syster i Finland.
Så skönt att BARA VARA med en familjemedlem.
Och tre barn, två katter samt en hund.
Vi såg finalen av Melodifestivalen så klart. Online. Och mitt i omröstningen började datorn starta om. PANIKEN. Men vi missade tack och lov inte så mycket. Grattis Måns.
Igår träffade jag för första gången min nya läkare/psykolog och det kändes väldigt bra.
Vi ska ses varje vecka.
Ett stort kliv för mig.
Äntligen!
Är det måndag så är det.
Och den här veckan började med en BANG.
Bokstavligt talat.
Telefonen ringde och jag svor. Det kan inte vara goda nyheter om telefonen ringer tidigt på morgonen. (Hos mig ringer det tack och lov FRUKTANSVÄRT sällan.) (Telefonskräck.)
Det visade sig vara en god väninna som bor i närheten.
Hon hade lyckats låsa in sig i badrummet.
Jag tog de få verktyg jag äger och ilade dit. Tack och lov har jag hennes hemnyckel då jag då och då tar hand om hennes hund.
Jag försökte. Jag kämpade. Jag lossade på skruvar.
Till slut fanns inga andra alternativ. Jag slog sönder dörren med en hammare.
Kände mig väldigt macho.
”Nu faaan ska vi få uuut dig!” *BANG*
Nu har hon ingen badrumsdörr längre.
Men hon har sin frihet.
Det är en härlig vårdag här i huvudstaden.
Clifford njuter av solen men Sebbe gör det inte. Han föredrar skuggan, medan lillbrorsan söker sig till minsta lilla solstrimma.
Igår hade min bror fyllt år.
Har jobbat denna helg – men nu är jag färdig med det och jag ska vara ledig i ett par dagar.
En avisering poppar upp. Den påminner mig om att det är min brors födelsedag.
Det här med födelsedagar är en känslig grej. Brorsan hörde ALLTID av sig först av alla på min födelsedag. Själv kom jag aldrig ihåg om det var 6 eller 7 mars han fyllde år. Jag trodde väl att jag hade tid att lära mig.Nu vet jag.
Du må inte finnas här fysiskt, bror. Men du finns i våra tankar. Och fy fan vad jag flabbar när jag tänker på dig. Du var en kul kis. Och du är hos oss alla, på olika sätt. (Men jag tänker inte äta kött, så DROP IT!)
Önskar dig en trevlig söndag.
Sådär ja. Nu ska jag bli bättre på att blogga igen!
Jag har ju saknat det.
Har som sagt gått igenom en jobbig period – väldigt jobbig.
Och för några dagar sedan så nådde denna period (och jag) botten och kraschade.
Jag kommer förmodligen inte att skriva om denna händelse här på bloggen, men den kommer att stå i centrum i boken som jag redan har börjat skriva på.
Jag har sökt professionell hjälp för att bli av med mina demoner.
Så nu vänder det!
Jag är uttråkade – och det är ett bra tecken.
Det betyder ju så klart att jag inte längre bara vill ligga och gömma mig för världen.
Helgen har för övrigt varit väldigt ensam.
Jag har storstädat – det behövdes verkligen – och tvättat (tvättmaskinen ger konstiga ljud ifrån sig!) och jobbat en del.
Har inte umgåtts med några andra än hundarna – de må vara små på jorden men de är stora i livet.
Igår lagade jag denna fantastiska rätt och drack detta till.
Kollade Melodifestivalen och blev mycket förtjust i samen Jon Henrik Fjällgren.