Jag tänkte att om jag ruskar riktigt kraftigt på huvudet så kanske dagarna går lite snabbare. Det gick väl sisådär. Mest blev jag bara långläppad.
Väldigt uttråkad idag, men strax går jag och hämtar Sebbe och tar en redig vårpromenad.
Kategori: Privat
Mejerimesen är tillbaka
Dagens hebrepop
Jag älskar ju hebrepop (undrar om jag faktiskt har kommit på detta ord… för övrigt läste jag nånstans nyligen scandipop, vilket är nordisk schlager och nordisk pop – ett utmärkt ord!) och eftersom jag tycker det är oerhört roligt att det finns människor som googlar på judiska/israeliska/hebreiska artister och hamnar här så ska jag skriva mer om mina favoriter – därav Dagens hebrepop. Vi älskar ju trots allt musiktexter som ej framförs på engelska, och av samma anledning älskar vi Eurovision (och tycker således att tävlingen var bättre förr).
Moshe Peretz vet jag ingenting om, men Y säger att jag inte borde lyssna på Moshe då han är “töntig”. Men det struntar jag i, ty människor har alltid klagat på min musiksmak. Get over it.
נשבע לך
Nishba la (jag svär) är underbar och finns på albumet אלייך (Elaih) (2008).
(Som vanligt lägger jag inte ut musik för nedladdning. Jag länkar bara. Och inte minst – musik som ej går att köpa i Sverige, som återfinns på nätet, skapar ju bara uppmärksamhet – så… ingen förlorar någonting.)
Läs även andra bloggares åsikter om hebrepop, moshe peretz, israel
Gympa
Glädjespridaren i mig
Jag strosade i godan ro med Sebbe längs Enskedevägen och ungefär vid Sankt Eriks katolska skola noterade jag att den unga, stilfulla kvinnan tio meter framför oss tappade sin sjal. Hon vände sig om och jag utgick från att hon märkte att hon tappade den och vände sig om för att plocka upp den. Jag i min tur vände mig om för att plocka upp efter Sebbe (vilket i sin tur kändes lika patetiskt som alltid eftersom det som vanligt låg minst tolv krossade glasflaskor på marken).
När vi började gå igen såg jag att sjalen låg kvar på marken och den vackra kvinnan var på väg in på en gård. Jag plockade upp den svartvita finsjalen, som doftade väldigt starkt av dyr parfym, och sprang efter kvinnan. När jag svängde in på gården hörde jag en dörr slå igen och jag noterade att det handlade om en sån där villa med flera lägenheter och jag visste således inte vilken dörr jag skulle börja banka på (och orkade inte stå där och jiddra om nån sjal om jag ringde på fel dörr) så jag band fast den på staketet.
Nu tänker jag på hur förvånad den vackra kvinnan måste bli, nästa gång hon går hemifrån. Först har hon gråtit efter sin borttappade finsjal (som kanske är en värdefull kärleksgåva) och så finner hon den fastbunden i staketet. Hon måste undra hur den hamnade där. Kanske blir hon lite skrämd också. Men mest glad. Hon gör nog något snällt för någon annan människa innan veckan är över. Som i sin tur gör nåt fint för en tredje. Och så sprider det sig, ända tills turen kommer till någon fuling som bara tänker på sig själv.