Du har just klarat av arbetsdag fem av sju och du är trött som en mupp. Du slår dig ner på tuben och vill bara sitta där i lugn och ro, med lite avskärmande musik i öronen. Då kliver en grabb, ca 27, på. Naturligtvis sätter han sig bredvid dig. Naturligtvis sitter han och dricker öl. Självklart gapar han i mobiltelefonen, och naturligtvis kliver hans polare, “55-åringen”, på några stationer senare. Han sätter sig så klart mittemot dig med en ölburk i näven.
Du känner dig otrygg och bara väntar på att de ska börja prata med dig – säga nåt otrevligt eller kanske knuffas en smula. Du höjer volymen i lurarna dina för att slippa höra och du blundar för att slippa se åbäkena.
Men nej, den här gången tänker du inte vänta på att något jobbigt händer så du kliver av tunnelbanan och går hem. Medan du halkar fram längs trottoaren svär du åt Stockholms stad som istället för att sanda spenderar dina skattepengar på att sätta upp fräsiga M-skyltar (som jag, tack vare att jag är uppväxt på landet, vet betyder “Mötesplats”) – de behövs ju verkligen i storstan.
Du undrar lite om du måste göra som den där tyska damen och bosätta dig i en koja i skogen.
Uppdatering: Jag glömde skriva att (ca) 27-åringen satt och RAPADE högt och glatt också. Fy bubblan!
Kategori: Samhälle
Ochså
Posten är ett skämt
Nu måste jag bara säga att Posten gör ett värdelöst jobb. Åtminstone i mina kvarter.
Jag har skrivit tidigare att jag ofta (alltså: ofta) får mina grannars post. En gång fick jag en för mig okänd grannes post två dagar i rad. Jag var hemma de gångerna och stoppade postbruden när hon var på väg ner för trappan och dag 2 skämdes hon lite.
Jag visste att det skulle komma en dag då en fet räkning kommit på villovägar, vilket skulle komma att resultera i en betalningspåminnelse. Den dagen var idag.
För några år sedan kom, enligt min erfarenhet, räkningarna med väldigt bestämda mellanrum. Numera kommer de mer efter behov (alltså om summan på räkningen är väldigt liten kommer den en månad senare osv). Alltså har man (jag) inte samma stenkoll längre.
Idag fann jag en fet elräkning på min hallmatta och eftersom jag är ordningen själv gick jag upp i falsett då jag såg orden “betalningspåminnelse”.
Jag fick inte denna räkning i december. Verkligen inte. Jag har ett helsäkert postsystem så det råder inga tvivel om att räkningen kommit bort med värdelösa posten. Kanske ligger den hos en bortrest granne. Kanske har någon velat jävlas och helt sonika slängt den i soporna, vem vet.
Nu är det ju tur i oturen att jag, tack vare att jag jobbade hela julhelgen och dessutom lade ner exakt noll (zero) kronor på julcrap, är en rich bitch. Men hade jag inte varit det hade rösten varit kvar i falsettläge i detta nu.
(Ah, till saken hör att jag senast idag fick min hunkige halvgrekgrannes post.)
Smällarhelvetet har börjat
Igår kväll när vi var på väg hem från Hundvakten sken himlen upp och det smällde rejält på fältet vid vårt hem.
Fyrverkerierna är tillbaka. De är hatade. Det är två veckor till nyår och det kommer smälla ett par veckor in på det nya året. Detta betyder en månad av inte bara oväsen utan inte minst av skräp.
Tack och lov är hunden min inte rädd för eländet men jag tänker på alla hundar, katter och andra djur som är det.
Och människor! Det är otrevligt när det smäller i tid och otid.
Snart ser vi dem gråta ut i kvällstidningarna igen: “Åh, jag blev av med ett finger!”, “Stackars mig som blev av med halva ansiktet!”
Men nej! Jag kommer inte tycka synd om er. Skippa eländet och lägg pengarna på annat. Det är rätt sorgligt att se pengar gå upp i rök (!) i dessa hårda tider! Skärpning.
Fuck you, jag är inte SÅ desperat att jag ringer tillbaka
Ni vet de där skojarna som ringer från nåt 88-nummer.
De tror ju att man ska ringa upp och så kostar det typ fem miljarder kronor per minut.
De ringde nyss.
Och jag blev så förbannad.
Och jag kan inte ens ringa upp dem och önska att de får cancer.
1. De tror att jag är så korkad och desperat att jag ringer och frågar vad som står på.
2. Det ringer en lördagskväll när jag ligger och hoppas på att “någon” ringer.
3. När vi lever i ett land med tusen miljarder lagar och regler – varför är det inte straffbart att busringa? Seriöst?
Jag hatar dem.
Jag önskar dem verkligen cancer.
Fatta att det finns skojare.
Vad sa deras föräldrar till dem när se var barn?
Förmodligen ingenting.
Jag blir så trött.