Kategori: Samhälle

Vad är det om?

Jag undrar lite varför saker och ting aldrig fungerar.
Enkla små värdelösa vardagssaker. Som att säga upp abonnemang eller liknande – alltid blir det något missförstånd eller fel någonstans.
Eller som när jag bytte efternamn och skrev mail efter mail till diverse ställen och bad dem ändra men fortfarande kom deras utskick i mitt förra namn.
Eller som nu då jag i ett halvårs tid fått SMS från Byggnads i Piteå (ni hör ju orimligheten i det hela). De bjuder in till möten och jag har mailat ett par gånger och bett dem stryka mitt nummer ur deras register. Till slut, för ett par veckor sedan, fick jag svar och jag skulle nu bli lämnad i fred.
I morse klockan 07:02 mottog jag ändå ett SMS om att jag var “välkommen på möte med kaffe och smörgås”.
Hade jag varit ledig och legat och sovit hade jag blivit rasande.
Hur svårt kan det vara?
Varför fungerar aldrig såna här skitsaker?
Helt obetydliga små struntsaker som gör vardagen ännu tristare. Lägg av.

Låt stå


Det är tydligen inte bara jag som är irriterad över att det skoningslöst och till synes helt utan anledning sågas ner träd och buskar i kvarteret mitt. Träden bara försvinner. Ett efter ett. Buskarna kapas. Bara så där. Varför, undrar vi. Låt stå.
Grön lunga – Låt stå! står det på banderollen.

Fixeringen vid “ursprung”

Jag kommer (tack vare ett av mina arbeten) i kontakt med många… låt oss säga “kontaktannonser”. Jag har hakat upp mig lite på fixeringen vid det som var. “Jag är en kvinna som ursprungligen kommer från Västra Götaland och nu bor i Småland.”
Men… vem bryr sig? Okej, om en kom från Australien och nu bodde i Norge (som om det skulle hända). Men.. nej, jag förstår det inte. Skulle en annan människa inte kontakta denna kvinna om hon inte var från Västra Götaland? Eller är det Småland som inte är riktigt “okej”? Ja, jag undrar.
Folk talar på tok för mycket om det som var.
Det som var är passé och har ingen betydelse.
Det enda väsentliga är det som är i just detta nu.
Och som jag alltid säger; morgondagen är en myt.
Detta var fredagens djupa tanke. Kanske kommer det fler… Fredagar är ju som bekant värdelösa bloggdagar. Ingen skriver och ingen läser. Hittills bara 82 läsare. Ibland tror jag att jag inte behövs längre.
(Det går över på måndag.)