Hmm… Han klampade in på kontoret och började prata om samma sak som förra veckan.
Jag orkade inte säga: ja, jag vet. Du berättade det för fem dagar sedan. Istället lyssnade jag tålmodigt. Surfade till och med in på siten han rekommenderade.
Åh, det är så mycket prat överallt. Människor snackar så mycket att de inte minns vad de redan sagt.
Det känns gott att vara tystlåten. Mina verbala uttryck är alltid unika.
Kategori: Politik
Pressade priser på sexuella tjänster
Vilken ovanligt trist dag på jobbet.
Är trött och hängig och vill slappa i soffan istället för att sitta rakryggad framför detta skrivbord.
Jag blev erbjuden att köpa sex idag. 300 SEK ville hon ha för en “snabbis”.
Jag tyckte det var väldigt billigt men avböjde.
Sitter ju i närheten av Malmskillnadsgatan och det rejäla utbudet pressar väl ner priserna.
Det kan inte vara lätt att vara prossa i dessa kärva tider!
Spänning
Valet är ju löjligt spännande i min värld.
Jag läser allt jag kommer över och kollar youtubesnuttar och nyhetssändningar.
Ja, jag höll som bekant på ljuva Hillary när det begav sig men nu har jag kommit över henne för den här gången och mitt hjärta slår för Obama.
Finns det någon som inte föredrar honom framför gaggige gamlingen och hans vidriga sidekick?
På det personliga planet kan jag avslöja att jag igår kontaktade ni vet vem.
Jag fick inga svar så jag har lagt ner det projektet.
Tydligen “ber jag om drama” och beter mig som en “arg flicka”.
Whatevah (med tonårsröst).
Det gör ont en stund på natten men inget på dan.
Primi
Åh, vad ni är primitiva.
Hela den här debatten är primitiv.
Och vem ska vara en av dem som representerar Den Riktige Mannen?
Naturligtvis superdupertönten Paolo Roberto.
Han säger att han är “100 % man” och jag är ack så lycklig över att inte sitta i hans båt.
Igno igno igno
Trots att jag är på ett kvittrande bra tisdagshumör kör vi ytterligare ett ilsket inlägg.
Det handlar om subban jag har till granne. Jag vet inte varför hon och hennes familj är rädda för mig men de är verkligen, verkligen tokrädda.
Det var hon som en gång med lidande min tvingade fram ett “tack” när jag höll upp porten för henne och hennes miljarder barn när de kom med barnvagnen, för att dagen därpå snabbt titta bort.
Igår, mina vänner, när jag med andan i halsen och svettfläckar under knävecken hade hunnit nästan ända hem från jobbet mötte jag henne + glinen på trottoaren. Hon såg mig och vad gjorde hon då? Blixtsnabbt plockade hon fram mobiltelefonen och låtsades knappa runt på den. Själv hade jag sänkt volymen i min iPod för att verkligen inte missa ett eventuellt “hej”. Men nej. Ingen ögonkontakt fastän vi stod 2 cm från varann på den trånga trottoaren.
Varför är hon så rädd för mig?
Jag känner mig lite som Miranda i Sex and the City, när hon trodde att hon blivit dumpad av sin date innan de ens setts (han hade dött).
Lär känna mig innan du ignorerar mig, tråkhåriga subba.