Kategori: Politik

Vad är det för fel på Britt-Marie?

Igår när Sebbe och jag hade tokmotionerat i Hammarby Sjöstad så strosade vi trötta på hemgatan. Ett gäng barn runt sjuårsåldern var på väg hemåt och när en av dem vinkade av de andra vid sin port skrek flickorna i kör: ”Hej då Celine!”
Hahaha.
Celine!
Vad är det för fel på Britt-Marie? Eller gamla goa Maggan? Eller Gunilla?
Celine? Pffft.

Irri K

Irritationsmoment.
– Så mycket att göra. 3 jobb och sjudagarsvecka. Arbetsron lyser med sin frånvaro.
– Tänk om människor kunde GÅ lite snabbare. Då skulle vi på nolltid ta oss ur den beryktade krisen.
– Jag hat-hat-hatar när någon SLÄNGER upp dörren utan att ens knacka. Lektion 1A: En stängd dörr är stängd av en anledning.
– Fan vad jag hatar klippetikloppskor. Karlar låter som damer i sylvassa klackar på grund av dessa helvetiska ”fin”skor. BLÄ. Jag blir ju nervös!
– Dammsugare. Ljudet av dammsugare tar död på mig. Står inte UUUUT. Och just nu har jag en dammsugarjävel i örat. 20 i 3 är INTE ”efter kontorstid”.
– Människor som envisas med att prata hela tiden. Igår åkte jag tunnelbana utan musik i öronen och jag kokade. Folk bara blabbar på om absolut ingenting. Ingen har någonting intressant att säga men ändå ska de tjata tjata tjata. Jag säger som Beatrice Ask: HÅLL KÄFTEN!
– Nä, nu fräser jag: stör mig inte – jag bloggar!
– Nej förresten – nu går jag hem!

Heder åt Moderaterna

Jag och min grekgranne har båda enorma ingen reklam tack-skyltar på dörren och greken, som är ung och rebellisk, brukar helt sonika slänga ut reklamen (som ändå dimper ner) i trappan. Reklambladen brukar ligga kvar tills städfirman (eller jag, eftersom jag är 30+) städar undan dem. Men idag hände något! Jag blev förbannad eftersom jag vaknade mitt i eftermiddagsluren av att Sebbe skällde då någon slet i brevinkastet. Således rusade jag mot ytterdörren och slängde ut reklamen, som kom från Moderaterna, och min grek hade just gjort likadant.
Eftersom vi bor på 1 tr och reklamutdelarmoderaten fortfarande befann sig i trappuppgången när detta skedde, visade det sig tio minuter senare, när Sebbe och jag skulle gå ut, att han plockat med sig våra utslängda reklamblad. Det var första gången nåt sånt hände, så heder åt Moderaterna som uppenbarligen vet hut.
Men nej, jag kommer ändå aldrig rösta på dem.
(Nu gällde det såklart kyrkovalet, så jag var ändå inte en potentiell röst.)