Morgontankar om människoaset

Nycyklad på jobbet. Livsfarligt att passera Slussen på grund av alla nedrivna valaffischer. Vad är det för fel på medborgarna?
I går då, när jag cyklade hemåt, så hände följande:
– Som vanligt körde turistbussarna in och ut lite hur som helst. Mycket obehagligt. Taxichaufförerna ska vi inte ens gå in på.
– En flott bil hade parkerat precis framför uppfarten till cykelbanan på Götgatan (där banan ringlar lite upp och ner). Urbota korkat.
– En sån där överdriven söderpuma, med trassligt hår och trashiga kläder (”jag är vänster”) med den senaste iPhone-modellen tryckt mot örat skuttade, utan att tänka en endaste liten sekund, ner på cykelbanan och eftersom hon hade nämnda lur mot örat så hörde hon inte oss tusentals cyklister som plingade på henne.
Jaha, sedan kom jag hem och gick ut en sväng med Sebbe ( i regnet). Plötsligt kom en okopplad best, jag säger BEST, rusande mot oss i 2000 km/h. Hon rusade fram till Sebbe och, tack och lov, nosade hon bara. Bakom besten kom en pimpinett, liten blondin. Hon hojtade som fasen och jag förstod snabbt att hon begåvats med en sambo med väldiga peniskomplex. (Kanske var det han som lämnat nyss nämnda vrålåk penisförlängare på Götgatan.)
Och så i morse, förresten, hade någon hjärndöd cyklist PARKERAT sin cykel mitt på cykelbanan.
Människan är smart, hävdar ni.
Tänk om.
Uppdatering: Olyckorna är oundvikliga.

Sluta vara så neggo

Angående dramat kring Dislike-knappen (som fortfarande inte existerar) på Facebook så förstår jag inte besattheten vid att få till en sådan knapp.
Är inte världen negativ nog?
Varför ogilla något istället för att helt sonika ignorera det och lägga ner kraft och energi (som en knapptryckning) på något man uppskattar och gillar istället?
Det är dagens fråga det.

I vårt smakfulla land

Historikern Cordelia Hess, klättrare på fritiden, upptäckte att flera av lederna på en klippa i Gåseborg bär namn som anspelar på nazismen och Förintelsen: ”Himmler”, ”Kristallnatten”, ”3:e riket”, ”Krematorium”, ”Swastika” och så vidare.
Läs mer.

Ingen är förvånad.
Comments off.

Ni har det svårt

Vid kassan på Ica Nära Sveavägen stod ett ungt, nyförälskat heteropar.
Den svaga, hjälplösa lilla tösabiten (trots studier på superhög nivå och trots att ha klarat sig på egen hand i 5-10 år) låtsades inte veta hur hon skulle stoppa ner mynten i den där behållaren (vad den nu heter) och när mynten sedan trillade ut igen så var det katastrof och med den lilla, lilla pipiga rösten hojtade hon om hjälp.
Grabben kom till undsättning; saknades bara en vit häst.
Jag stod där och tänkte: ni har det svårt ni heterofiler. Alla dessa könsroller. Ni sitter i era små trånga boxar och kan inte titta ut.
Älskar mitt liv.