På Förintelsens minnesdag vill jag återigen berätta den där fina storyn om en israel som jag lärde känna för några år sedan.
Han berättade att hans mormor var överlevande från Auschwitz. Hon kom sedan till Israel och byggde upp ett bra liv för sig själv och sina efterkommande. Den här mannen som jag lärde känna – barnbarnet – reste så småningom till Auschwitz och han letade upp sin mormors ”bädd” och han placerade en israelisk flagga där.
Det är så vackert.
Jag blir tårögd.
Jag träffade denna mormor och sov över i hennes hem för ett par år sen, när jag var i Israel, och jag fick en av henne sydd tygkasse som jag använder när jag handlar.
För några år sedan överraskade jag min syster. ”Vi ska ut och resa”, sa jag. Och så åkte vi till Auschwitz. Det var den tyngsta resa jag gjort och vi var helt utmattade efteråt. Känslomässigt, liksom. Så hur mådde inte de som hade varit förpassade dit?
Jag är inte född jude, utan konverterad, så jag har inte Förintelsen ”i blodet”. Men jag är ju gay sedan födseln, och det hade ju räckt som anledning till att ha ihjäl mig.
Så idag vill jag minnas alla mördade. Och jag vill dessutom hissa flaggan för den fantastiska staten Israel.
