Kategori: Eurovision Song Contest

ESC: Försök förstå, eller knip näbb

Vet ni vad som stör mig? Jo, när någon får frågan om han/hon tittar på Eurovision Song Contest och personen svarar: ”Nej, jag gillar inte sån musik.”
Ett så otroligt töntigt svar.
Låt oss ta en titt på mina tre favoriter i årets tävling (och som jag skrev i förrgår så är det så härligt att det är MINA tre länder som toppar min lista).

SVERIGES låt gör mig så jäkla glad. Jag skulle nog till och med använda ordet ”lycklig” – och det är inte ofta jag känner genuin lycka i denna sopiga värld.
ISRAELS låt går rakt in i mitt hjärta och vänder ut och in på min själ. Den är så oerhört vacker och lagom dramatisk.
FINLANDS låt gör mig stolt. Jag älskar självsäkra, självständiga kvinnor som gör vad tusan de vill. Vikman är helt fantastisk på scen.

Att klumpa ihop dessa låtar i en och samma genre är lika bängt som att klumpa ihop fotboll, golf och… simhopp eller nåt. Helt tokigt.

Det enda dessa tre bitar har gemensamt är att de väcker KÄNSLOR i mig. Väldigt, väldigt starka känslor. Men helt olika slags känslor.

Så, skärp er! Snacka inte om saker som ni inte vet någonting om!

ESC: Israels (underbara) låt (igen)

För oss Eurovision Song Contest-fanatiker var den gångna helgen mycket givande. Först den fantastiska vinnaren i Melodifestivalen. Därefter, på söndagen, presenterades äntligen Israels bidrag. Sångerskan tillkännagavs för evigheter sedan och låttiteln kände vi till, men nu fick vi höra låten i direktsändning på israeliska tv-kanalen Kan 11.
Jag satt som klistrad. Och jag blev INTE besviken.

Yuval Raphael överlevde den palestinska (dags att sluta säga Hamas – det var så kallade ’civila’ Gazabor som stod för en hel del av eländet, men detta kniper ju skräpmedia näbb om, så klart) attacken mot Nova-festivalen den sjunde oktober 2023. Därefter ställde hon upp i sångtävlingen som vaskade fram årets artist som representerar landet i ESC.

Låten heter ”New Day Will Rise” och Yuval sjunger på engelska, hebreiska och franska. Jag gillar särskilt textraden ”Everyone cries, don’t cry alone”. *snyft*

“It doesn’t matter how much fire they aim at us, our water is stronger, our love is stronger, they can’t extinguish us, they can’t burn us”, säger (den fantastiska) låtskrivaren Keren Peles.

Yuval i sin tur säger: “For me the song represents the healing that we all need and the optimism for the days ahead — our future. The song speaks about our strength, all of ours, our shared hope, the support and love of such beautiful people in our country… a new day will dawn, and it will be the best there ever has been.”

Läs mer om Yuval och om låttexten i denna artikel på Times of Israel.

UMK 2025 – finalen

Min fula kostym som jag i min ungdom alltid bar när jag tittade på Eurovision.

Under lördagens UMK (Tävlingen för ny musik) valdes Finlands bidrag till Eurovision Song Contest.
Endast sex låtar tävlade (som sagt) och Erika Vikman vann med ”Ich komme”.
Vikman var fantastisk på scen! Så självsäker, så stark. Det var underbart att se.

Hela programmet var väldigt påkostat och bättre än någonsin. Du kan se hela härligheten (med svenskspråkiga kommentatorer) på Yle Arenan.

Resultatet i sin helhet:

  1. Erika Vikman ”Ich komme”
  2. Goldielocks ”Made of”
  3. Viivi ”Aina”
  4. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan”
  5. Neea River ”Nightmares”
  6. Costee ”Sekaisin”

UMK-dramatik

Nu är det dramatiska tider i UMK-världen (alltså Finlands uttagning till Eurovision Song Contest). Mitt tidigare inlägg stämmer alltså inte längre.
Den favorittippade (av mig, bland andra) orkestern One Morning Left har blivit utkastade då det framkommit (sägs det) att bandets vokalist raggat på någon minderårig på nätet.
Någon eller några hundar ligger begravna eftersom bandet bums upplöstes – de övriga bandmedlemmarna packade ihop och stämplade ut. Sägs det.

Ständigt detta porrchattande och så tycker folk att en homosexuell man som drömmer om att leva i en kärleksfull, monogam relation är udda och pervers. Ur led är tiden.

I och med detta har vi bara sex låtar i UMK och min lista ser för närvarande ut som följer:

  1. Erika Vikman ”Ich komme”
  2. Neea River ”Nightmares”
  3. Goldielocks ”Made of”
  4. Viivi ”Aina”
  5. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan”
  6. Costee ”Sekaisin”

Vad som helst kan hända men nog måste väl ändå Vikman ligga bra till?
Den åttonde februari vet vi.

UMK 2025

Nu har vi fått höra årets samtliga UMK-låtar (UMK=Tävlingen för ny musik, ett så osexigt namn för Finlands uttagning till Eurovision Song Contest) och här är mina åsikter.

  1. Neea River ”Nightmares” 3/5
    Mycket kompetent sångerska framför en modern pop/dance-låt som påminner en hel del om Saara Aaltos ”Monsters” (som tyvärr floppade i ESC 2018). Bra och dansant, men ingenting särskilt. Ingenting som sticker ut tillräckligt.
  2. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan” 3/5
    Även här en modern, poppig låt. Jag gillar den. Texten är nog bättre än melodin. (”Långsammare till graven” betyder titeln.) Dock ingen vinnare.
  3. Costee ”Sekaisin” 2/5
    En jämntjock popdänga som aldrig riktigt kommer igång. Den bara maler på.
  4. Viivi ”Aina” 2/5
    Fin ballad som dock saknar en riktig hook. Inte dålig men låten känns gammal.
  5. One Morning Left ”Puppy” 3/5
    Här har vi vinnaren. Jag visste det direkt när jag hörde låten första gången – detta kommer finländarna att rösta på som galningar. Jag hatade låten till en början men har börjat vänja mig och smågillar nu melodin och själva ”grejen”. Min hund gillar dock inte hundskallen. Han blir rasande. (Ju mer jag lyssnar desto mer gillar jag låten. Det märks väl att jag har bott i Finland i snart tio år…)
  6. Goldielocks ”Made of” 3/5
    Jag gillar den här ”moderna” poplåten och videon är fantastiskt underhållande. Jag hör dock inte riktigt vad vokalisten sjunger. Den får en knapp trea av mig.
  7. Erika Vikman ”ICH KOMME” 3/5
    Vilken besvikelse. Jag hoppades så på en riktigt fläskig vinnare, men nej. Jag erkänner att jag är besviken. Grejen är att låten är sådan som jag trodde och hoppades att den skulle vara – det är bara det att i mitt huvud var den bättre. I mitt huvud hade låten både bättre text och bättre melodi, men det var just sådan här TYP av låt jag trodde att Vikman skulle återkomma med efter supersuccén med ”Cicciolina” år 2020. Hennes fantastiska samarbete med Käärijä, ”Ruoska” visade vilken riktning Vikmans musik skulle gå i. Men tyvärr. Ingen vinnare. Och vad ÄR det för konstigt slut på låten? Det kanske framgår live.
    [Edit: tre dagar senare förstår jag äntligen det abrupta slutet – ibland är jag trög! Och nu har jag börjat älska låten. Det tog ett tag…]

Den åttonde februari får vi se vem när One Morning Left vinner UMK och därmed representerar Finland i Eurovisionen, med låten ”Puppy”.

Foto: Erika Vikman och Kim da Costa på en tillställning år 2020.

StatCounter - Free Web Tracker and Counter