Tro det eller ej, men Dansken är fortfarande kvar.
Även om vi inte är ett par var det… trevligt… att komma hem och upptäcka att
1) disken var borta
2) någon frågade: “vill du ha kaffe?”
Ni sambos vet inte hur bra ni har det.
Även om det är underbart att vara ensam då och då (ganska ofta till och med).
Sebbe älskar honom. Det är ett stort plus.
Igår såg jag äntligen Sex and the City-filmen. Dansken och jag slog oss ner med popcorn i ett hav av unga brudar. Jag tror vi var fyra herrar i salongen. Och jag förstår inte hur min, uppenbarligen iskalla, väninna Gucci “gillade filmen men inte fällde en enda tår”.
Jag var tårögd mest hela tiden.
Läs inte vidare om du inte vill veta mer om filmens innehåll.
Okej.
Jag tyckte mycket om filmen och den berörde mig som sagt. Lite besviken var jag över det faktum att bröllopet hade så stor roll i det hela. Jag är inte särskilt intresserad av bröllop. Eller bröllopsklänningar.
Filmen var heller inte lika g-l-a-d som jag förväntat mig. Depressionen i Mexiko gjorde mig lätt deprimerad.
Men nog skrattade jag gott också. Samanthas repliker var oftast guld värda och Charlotte var ljuvlig. Mirandas hår var tyvärr lite fult igen och Carrie passar inte i mörka lockar.
Kategori: Film och TV
Purpurdrama & Grönis
Måndag och en normal vecka för mig – arbete måndag-fredag och ledig helg.
Sov oroligt i natt. Tror det berodde mest på att kroppen var upptagen med att repa sig. Det blev mycket av det goda i helgen, kan jag konstatera.
Jag har inte berättat om Purpurdramat!
Jag och Grönis pratade film en gång och jag nämnde att Purpurfärgen är en av mina favoriter, varpå vi kom överens om att se den tillsammans när han kom och besökte mig. Jag lånade filmen av min gode vän men när vi slog oss ner i soffan i fredags insåg vi att vi fått dvd nummer två, som bara innehöll bonusmaterial. Besvikelsen var stor men vi såg istället en Almodóvarfilm som jag hade hemma i hyllan. (Jag somnade för övrigt mitt i – utmattad efter min hårda tvådagarsvecka…)
På lördagen då vi var på memmajakt passade Grönis på att köpa Purpurfilmen eftersom vi annars inte skulle hinna se den.
Mitt i filmen tog den slut. Det var mycket dramatiskt men jag insåg att man kanske skulle vända på skivan som den vane LP-älskare jag är. Och så var det ju! Men konstigt att det inte fanns angivet någonstans på dvd:n. Vi såg i alla fall filmen och den var lika bra som alltid.
Grönis är för övrigt en av de bästa män jag någonsin mött. Hoppas innerligt att hans kvinna ger honom den uppskattning han förtjänar. Annars blir jag rosenrasande.
Söndagsrapport
Men käre vän. Så här sent har jag väl aldrig skrivit dagens första inlägg!? Jag brukar ju få fram något redan innan klockan slagit åtta på morgonen…
Sjuk fortfarande och äntligen hemma från jobbet och äntligen har jag några dagars ledighet framför mig.
S var med mig på jobbet och nu är han mycket trött efter en lång arbetsdag plus promenad både till och från kontoret. Ska ta ut honom på kvällstoa nu. Sedan får han sova vidare medan jag i min tur ser filmen The Hebrew Hammer.
Ciao.
PS Jag ska inte, som jag gjorde förra veckan, skriva om det faktum att sådana jag träffat, dejtat, varit ihop med hör av sig på söndagar då de har söndagsångest, eftersom jag fick ilskna telefonsamtal om det. Men jo. Det hände även idag… 😉
Yossi & Jagger – en verklighetsbaserad film
Mina ögon är rödgråtna. Ja, jag riktigt hulkade då jag såg Yossi & Jagger. Filmen kom 2002 och är regisserad av Eytan Fox, som även låg bakom Walk On Water som jag skrev om i vintras.
Kortfattat handlar den om två israeliska militärer stationerade i Libanon. De är kära i varandra men håller det hemligt. Jagger är inte så pigg på hemlighetsmakeriet men Yossi ber honom acceptera läget eller gå.
Detta är en film du ska se om du känner dig en smula låg och har lust att gråta en skvätt men inte får fram några tårar. Den handlar egentligen inte om så mycket. Mest om dold kärlek och relationer. Filmen är lite väl kort också; endast en dryg timme. Men berättelsen är sann och jag älskar sanningar.
Åh! Om jag någonsin får en underbar man som Jagger i mina armar ska jag aldrig släppa taget.
Söndag kväll
Hemma igen. Ser filmen The Forgotten, med underbara Julianne Moore, på TV3.
Det var trevligt att träffa F men det hade kunnat börja väldigt fel eftersom när jag och Sebbe satt och väntade på honom stannade en tant med hund och pratade lääänge. Som tur var gick hon precis när F kom. Hur hade det annars sett ut? “Tog du med dig din mamma?”
Hursomhelst så promenerade vi omkring i vår underbara stadsdel i en dryg timme och pratade om både det ena och andra.
Ha nu en underbar arbetsvecka, ni som ska jobba. Själv är jag ledig i fyra dagar till.