Kategori: Israel

Nu hände det igen

Var ute med Sebbe och vi gick längs en gatstump vi faktiskt aldrig besökt tidigare (trots närheten till hemmet). I godan ro strosade vi och jag vände plötsligt blicken mot vänster och vad såg jag? Precis som igår stod där en menorah i vardagsrumsfönstret. Jag blev alldeles till mig och mycket rörd eftersom jag gick runt där och kände mig en smula usel. Sedan var det som om allting föll på plats och jag kände återigen att jag var på ”rätt väg”.
Fatta.
Alla dessa tecken! Gårdagens inlägg finns här.

Sånt som händer mig men förmodligen inte dig

Eftersom jag har Ofra-helg så har jag spelat henne mer eller mindre non stop i tre dygn och nyss när jag och Sebbe var ute på en halvlång kvällspromenad så gick jag runt och sjöng på låten iTunes slumpade fram just innan vi gick hemifrån: en gammal judisk folksång tror jag bestämt att det är.
Vi gick på en trång liten gångväg  som vi gjort så många gånger förr, men plötsligt, mitt i mitt ivriga sjungande, så tittade jag upp på huset framför mig (som jag gjort så många gånger förr) och då såg jag att i vardagsrumsfönstret på tredje våningen stod en enorm menorah (alltså en judisk ljusstake). Det kändes magiskt, måste jag säga.
Nästan samma sak hände förra veckan då jag gick för att träffa min isravän; jag promenerade förbi en loppis som jag passerar varje dag jag går till eller från jobbet. Nu stod där plötsligt en liten och en en stor menorah längst fram i skyltfönstret.
Jag ser dessa tecken överallt och titt som tätt och jag tolkar det hela så här: framtiden är vacker som ett hav av blomster.

Jättemenorahn vid Knesset.

Betalar man inte hyra på 20 år så blir man vräkt

[Om du undrar varför jag är så engagerad så beror detta naturligtvis på att jag är förbannad.]
Det jiddras och jollras som fasen i svensk press om Jerusalem. Ni minns kanske hur svenska tidningar blåste upp rubriker och artiklar som gick ut på att judar helt sonika kom och kastade ut araber ur sina hem och tog över.
Nu var det ju inte riktigt så.
I slutet av 1800-talet köpte två judiska organisationer en bit mark och hundratals judiska familjer flyttade så småningom dit. 1948 tvingades de fly och Jordanien tog kontroll över området och tilldelade husen till arabiska flyktingar som betalade hyra till jordanska myndigheter fram till 1967, då Israel tog kontroll över området i och med sexdagarskriget.
Efter kriget började en utdragen rättsprocess av de judiska organisationerna som ursprungligen köpt marken (och hade dokument att bevisa detta).
Tvisten var löst: judarna ägde husen men araberna fick bo kvar så länge de betalade hyran (som sig bör). När ingen hyra betalades inleddes en ny rättsprocess som sakta, sakta tog sig ända upp till Högsta Domstolen som i somras beslutade det självklara: har man inte betalat hyra på 20 år så blir man vräkt.
Och i svensk press hette det att de onda judarna kom från ingenstans och slängde ut araberna. Där ser man.
Hör den detaljerade berättelsen i Fred i Mellanösterns fantastiska Podcast.
Comments closed.

Favoritlåtar bara kommer till mig

Jag jobbade och lyssnade på Rita och jag fastnade för en låt vid namn Lo Yodaat Ma Over Lecha Barosh (Jag vet inte vad som pågår i ditt huvud) och när jag letade efter låten på youtube så fann jag den med en viss Shlomo Artzi. Fantastiskt fin. En ny favoritlåt.
Hittade även albumet och nu sitter jag här i soffan och njuter av denna mogna musik. Herr Artzi vet jag ingenting om, men han verkar jäkligt charmerande.
Åh, så somrigt lycklig jag blir av denna låt!