Kategori: Israel

Påsk och Pesach på tapeten

Ja, nu är det ju så att jag har lämnat kristendomen bakom mig, men här får ni ett par påskiga bilder.
Nej, inga påskkärringar, kycklingar, målade ägg här inte.
Vi snackar Jesus och Jerusalem.

Naturligtvis har jag uppmärksammat Pesach under veckan som gått.
Wiki: Pesach (hebr. פֶּסַח), den judiska högtiden, det osyrade brödets högtid, firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste judiska högtiderna.
Det hebreiska ordet pesach betyder ”passera förbi” och på engelska brukar termen ”passover” användas. Detta syftar på Andra Mosebok 12:23, där Gud meddelar Moses att han kommer döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men passera förbi de dörrar som insmorts med blod från ett lammoffer. Genom blodmarkeringen kunde därmed de judiska gossebarnen överleva.

Jag fick en raket i brevlådan

Igår fann jag en kassam-raket på hallmattan – eller ja, åtminstone en del av en raket. Det är de påhittiga israeliterna som förvandlar terroristers raketer till konst.
This piece was fashioned from the remains of Palestinian rockets fired at Sderot and other Israeli communities during the Gaza war in January 2009.
Konstverket har formats efter Israels karta och orden som har ristats in på hebreiska lyder ”Am Israel Chai” (Israels folk lever). עם ישׂראל חי
Raketerna blir också fredsrosor som elegant växer ur den israeliska myllan. Mycket vackert. (Se nedan.)
För övrigt skvallrar Rapport denna morgon om att ”Israel efter tre år häver blockeringarna och släpper in lastbilarna till Gaza”. Detta är, som alltid när det gäller svensk press, inte hela sanningen:
Under 2009 slussades exakt 30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter in. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade. (Fred i Mellanöstern)


Och så här ser de flygande raketerna ut innan de förvandlas till konst:
kassam
Comments closed.

Därför får jag aldrig k**

Alla människor får ha en egen åsikt. Det är underbart. Och inte alls självklart i världen vi lever i.
Jag blir jävligt provocerad av människor som, jag märker, bara har svalt betet och inte tänkt efter själva. Inte för ett ögonblick. Och de har noll, zero, nada koll på historia.
När de då skriver till mig, och tror sig vara visa, pålästa och ack så politiska, så svarar jag glatt med bifogade filer, artiklar och historiska dokument och ja, jag sågar dem vid de feta fotknölarna.
Inte för att jag har rätt, utan för att jag har fakta. (Mycket viktigt i sammanhanget!)
Därefter händer alltid samma sak: de drar sig tillbaka lite så där politiskt korrekt, men vad de inte vet är att jag har svar på tal även där.
Och gud, så härligt det är när de försätter sig själva i en jäkligt simpel fälla.
Sedan hatar de mig. Men det skiter jag i.
Och jag får aldrig ligga, eftersom det var just det de var ute efter, men jag kunde inte hålla käften och bara ta emot (kuk).
Kvällens konversation avslutades med att jag rådde honom att åka till Israel för att bli av med sina fördomar och han svarade: åk till de arabiska grannländerna, varpå jag svarade: ”jag får ju inte det, eftersom jag har en israelisk stämpel i passet (okej, flera). Says it all, doesn’t it.”
Ja, det slutade så klart med att han skulle ”logga ut och sova”.
Comments closed. Men det går bra att ”gilla”.