Den bandagerade mannen

Igår när jag gick hem från den där lyxiga bögterrassen stod jag vid röd gubbe och fipplade med iPhonen. På andra sidan gatan stod två män. Den ene hade ett helt bandagerat ansikte – endast hans ögon och en liten del av munnen var synliga. Han stirrade intensivt och hade han inte sett ut som hämtad ur en skräckfilm hade jag antagit att han fann mig het. Nu blev jag lite rädd istället.
De två männen passerade mig och Sebbe då jag fortfarande fipplade med iPhonen och just när vi började gå vände den bandagerade mannen om och kom fram till mig.
“Ursäkta mig”, sa han på amerikansk engelska. “Jag undrar om du vet om det finns någon kosherrestaurang här i närheten.”
“Hmm”, svarade jag. “Jag vet faktiskt inte om det finns nån i hela stan, men finns det nån borde den väl ligga på Östermalm där synagogor och Kosherian ligger.”
“Ahaa”, sa den bandagerade mannan. “Jag såg din hebreiska tröja och tänkte att du kanske visste.”
“Haha”, skrattade jag. “Okej. Jag är ledsen, men lycka till.”
(Nu vet jag att Hemma hos Julia är kosher.)

Chag Sameach


Jag satt här på kontoret, smuttade på mitt halvsvala kaffe och tänkte lite på livet. Då ringde mobilen.
“Chag Sameach!”
Det pirrade till både här och där.
“Jag ville bara önska glad Pesach! Detta är ju som du vet en mycket viktig judisk högtid så jag tänkte inför kvällens festliga middag gå och köpa såna där Macaroons som vi åt på Chokladfabriken.”
“Åh, men är de verkligen…” började jag.
“Ja!” avbröt Y. “De är kosher då de inte innehåller chametz.”
Hahaha, skrattade jag.
“Jag visste att du skulle fråga.” Hahaha, skrattade Y och avslutade sedan med: “Puss, svenska pojkva:n… Jag jobbar hårt på min nya identitet som nysvensk… Lite som du, new Jew.”
Hahaha. Han är fin och rolig, den mannen.

Avslutningsvis den judiska kalendern.

Kosher

Jag sitter här och har korkat upp mitt koshervin. Mycket sött – som vin från Israel brukar vara. Shiri Maimon sjunger vackert i bakgrunden. Lean Shelo Telchi – Vart du än går. Jag ska ingenstans, min vän, svarar jag. Undrar när vi får en vacker sång om fred i Melodifestivalen. På hebreiska. Snart hoppas jag. Kanske bör jag skippa Mello ikväll och istället bläddra lite i Tanach. Jag har redan skaffat mig en shofar – ett vädurshorn – som jag ska blåsa i under Rosh hashana. Menoran – den sjuarmade ljusstaken – är numera den enda framplockade staken i detta annars så perversa hem.
Ni minns kanske att jag för en dryg månad sedan efterlyste lite information om judendomen. Då visste jag inte mycket. Nu vet jag en massa. Det är bra att ha en pojkvän bekant med en annan bakgrund.