Kategori: Djur och deras rättigheter

Detta är ett sånt där jobbigt inlägg från någon som bara talar om sin hund (skulle med fördel kunna vara någon som bara talar om sitt barn också).
Där vi bor nu, hos Hundvakten, finns det nästan lika många hundar som hemma (här finns det dock många fler katter, till Sebbes enorma glädje). Skillnaden är att (utomhus alltså) där hemma finns det större och fler öde ytor medan det här finns folk överallt dygnet runt. Jag tror det kan vara en av anledningarna till Sebbes ovilja att gå på hundtoa. Alltid när han ska slå sig ner kommer det antingen en människa eller en hund eller både och. Så igår kväll tog vi en enormt lång promenad och gick rakt ut i den mörka skogen för att slippa alla andra och Sebbe började nosa efter en toaplats. Naturligtvis hörde vi då ett morrande och fram kom två okopplade hundar + något senare en mystisk dam. Hon började pladdra om hur de kom från landet och hur pinsamt det var att de inte hade koppel med sig. Mitt i skogen. Nåja, vi vände och gick hemåt. Efter ett ha trampat runt på alla tänkbara idylliska hundtoaplatser i närheten började Sebbe gnälla att han ville gå in. Jag var frustrerad.
Någon timme senare, innan jag skulle lägga mig, fick jag för mig att vi skulle göra ett nytt försök. Och aldrig har jag väl varit så glad över att få se lite poo!
Igår träffade vi förresten också Barbro, en oerhört lekfull golden retriever. Dessvärre har hennes husse inte lärt Barbro att inte hoppa upp på folk, vilket lett till att mina kläder är allt annat än rena nuförtiden. Samtidigt kom en dam med två små damhundar och hon gjorde mig lite sur. Hon frågade vad Sebbe var för sort och jag förklarade. Sedan pratade hon och Barbros husse något om att de inte skulle låta sina hundar para sig. “Blandrasvalpar ska man ju inte skaffa”, sa hon ungefär 30 sekunder efter att jag berättat att Sebbe är blandras men att jag inte vet exakt vad den andra delen av honom är av för sort (eftersom han sas vara renrasig när jag skaffade honom). Mycket klantigt sagt av damen. Säger hon så i närheten av små rara mulattbarn också kanske? Kärring.
Vi stöter även på en (attraktiv) man med två chihuahuor flera gånger om dagen. Den ene är hemskt snäll och rar, den andre oerhört gapig och jag är så stolt över Sebbe som tittar på honom med tsss-vem-tror-du-att-du-är-pysen-blicken. Sebbe är mycket oskällig. Han skäller bara när posten kommer eller om någon pillar på ytterdörren. Han tycker dessutom om alla människor och alla hundar. Vad han skulle göra om han fick tag i en av alla de där katterna vet jag dock inte.