Jag satt och hinkade vatten och Sebbe satt bredvid och suktade och nosade på mitt glas. Han vill ju alltid ha det jag äter/dricker så jag tänkte inte mer på det.
Ett tag senare undrade jag vad han gjorde och gick ut i köket och kollade. Han sätt där bredvid sin vattenskål – som var alldeles snustorr! Han har en ganska stor vattenskål och han hinner aldrig dricka ur den utan den är fortfarande minst till hälften fylld varje morgon då jag fyller på.
Men idag var han tydligen törstig. Och gosemosen satt där och väntade på att jag skulle fylla på. Utan att säga ett ord. Undrar vad han tänkte.
🙁
Snyft. Mitt hjärta brister. Känner mig ond och dålig.
Kategori: Djur och deras rättigheter
En trött och en sjuk
Nu har Sebbe kommit hem igen. Han är trött och jag är sjuk. Vi ligger huller om buller i soffan och ser på Schindler’s List varvat med israeliska ESC-låtar (annars blir det ju för tungt). Ja, vi har en så kallad judisk afton. Varför inte, liksom!?
Imorgon kör vi arabiska pophits från förr och nu.
Men först ska jag försöka sova så jag orkar arbeta sjunde och sista dagen. Ingen sjukskrivning och alla är glada. Inte minst Fredde & Fiffi.
Det kom en inbjudan…
Ya Allah shou tayeb*
De senaste (snart) tre åren har företaget jag arbetar på huserat mitt i city. Dessförinnan fanns vi i lokaler som låg mycket avsides (idag växer en ny fräsch stadsdel fram där, ironiskt nog) och man kunde aldrig göra något på lunchen. Annat än att sitta och glo. Därför är jag lycklig över att nu jobba i stan. Inte för att jag går ut och lunchar särskilt ofta ändå (jag är ju en vän av matlådor) – men det händer.
Igår kom Hundvakten förbi och vi gick och åt libanesiskt.
*Oh Gud vad gott.
Vips kilade det libanesiska köket upp i topp – jämsides med det indiska.
Personalen var dessutom minst sagt en fröjd för ögat.
