Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Men det är så helvetiskt svårt. Men jag ska inte panika. Nej, jag ska inte panika.
Jag har insett att jag klarar av min killes katt. Det är tredje gången de senaste (hmmm…) 20 åren jag träffar en katt som inte ger mig dödlig allergi. Jag har till och med sovit bredvid honom! Galet underbart. Snart är vi en big happy (hairy) family.
Kom just hem. Älskar min cykel. Är varm och svettig som få. Kvavt att trampa genom stan, att kryssa mellan människor som är på väg till och från krogen. Pust. Dusch.
Ibland blir jag helvetiskt trött på min osäkerhet. Vad ska jag göra åt saken? In i stormen, men inte är det annorlunda efteråt. Samma sak om och om igen.
På jobbet. TV4 står på. Mannen i License To Grill-programmet (annoying) är otroligt påfrestande. Ska han vara en manlig Nigella (som jag gillar skarpt)?
