Stressy stressy. Ska raka skallen, duscha och städa innan jag får festligt besök. Om lite drygt en timme. Så nu sätter jag punkt och snabbar på. Jag hatar stress. Jag klarar inte av stress. Jag är inte en sån där som är “stresstålig” och klarar av “många bollar i luften”. Jag hatar de uttrycken. Ciao.
Författare: Kim da Costa
Sockerbebisar
Hot babylover
Idag kallade någon mig Hot Babylover. Ha ha haa.
Var och handlade men mina middagsplaner gick i kras då det inte fanns vegefärs på Konsum. Fick snabbt komma på något helt annat så det blev kycklingburgare idag (dressing, tomat, paprika, fetaost, keso, mager hushållsost, vitlök). Sebbe fick finmat; någon köttig sörja som han blev galen i.
Hämtade ut ett paket från Ginza. De har CD-rea och förutom fyra Sugababes-album och härliga Mis-Teeq köpte jag två väldigt billiga som jag inte tänker nämna här.
Nu har jag äntligen fått ifyllt en massa blanketter som legat på hög. Alla papper driver mig till vansinne. Framförallt alla som har med pensionen att göra. Jag fattar noll och orkar inte sätta mig in i eländet. Kan jag få en liten privatkurs kanske?
Glömde berätta om nattens drama. Klockan 03:00 vaknade vi av att det hördes konstiga ljud från hallen. Naturligtvis satt vi i sängen som två små rädda kaninungar. Det lät som en hel råttfamilj. Efter ett tag sträckte jag mig försiktigt och tände lampan i vardagsrummet men det jobbiga ljudet fortsatte. Strax smög jag mig fram till strömbrytaren i hallen och tände och hoppade upp i sängen igen – Sebbe sittande bakom mig. Ljudet fortsatte. Fick syn på en tidning som låg strax framför ytterdörren och hoppades på det bästa. Tog tag i någonting och kastade på tidningen. Ljudet avtog. Det måste ha dragit utifrån trappan. Därför fladdrade tidningssidorna på hallgolvet och skrämde upp oss rejält. Tack och lov inga råttor. Vad skulle jag ha gjort då? Mitt i natten?
Avslut
Talade med min bäste vän som helt plötsligt sa – som om ingenting hade hänt – att han var singel igen. Jag anar ett mönster.
Mina jeans går snart inte att rädda. De är perfekta. Snygga. Sitter bra. Men de är så välanvända och redan lagade att jag snart måste begrava dem. Ska försöka ta mig en tur på symaskinen ännu en gång innan jag tappar hoppet helt. Tills vidare har jag fått gräva fram ett par kamouflagemönstrade byxor som jag inte känner mig helt bekväm i. Det blir alltid så – jag köper mig ett schysst par och så använder jag dem tills de dör. Behöver fler par. Nu.
Kom just in efter långpromenad. Sebbes tassar var svartare än någonsin och det blev ordentlig tvätt när vi väl kom hem.
Idag är det vår igen. Balkongdörren står öppen och Sebbe springer lycklig på ängen och nosar fram harlortar som han kvickt smaskar i sig innan jag hinner försöka förklara för honom att han ska få mumsmat när vi kommer hem. Dags för lunch.
Vi såg på film: Sebbe trodde att fåren i filmen fanns på balkongen. Han rusade ut och letade intensivt innan han kom in och lade sig och fortsatte titta på skärmen.
Mamma
Mor min ringde – trevligt.
Var just ute och kvällskissade med Sebbe som nu lade sig i mitt knä (och ilmaisi…).
Vet inte varför jag varit på dåligt humör idag men när jag lyssnade på soundtracket till Brokeback Mountain blev jag nedstämd istället. Melodislingan som går som en röd tråd genom filmen som också återkommer flera gånger på CD:n, som i öppningsspåret Opening, är magiskt. Det är både vackert och så oerhört sorgligt. Men det är ändå skönt att kunna känna. Alla har ju inte den förmågan.
Det är verkligen ingen klyscha att man träffar en massa, massa människor när man är hundägare. Rätt kul faktiskt. Man talar med folk man annars aldrig skulle tala med och som man bara har en sak gemensamt med; man är hundägare.
Humöret är inte det bästa idag, dessvärre. Vet ej varför. Hoppas jag blir uppiggad snart. Kliar i halsen som om jag är på väg att bli sjuk.
Håller på att rensa den stationära datorn i vardagsrummet.
Så har det snöat igen. Det var ju mindre kul (men betydligt lättare för Sebbe att hitta en toalett…). Dagens tidningar; vad har hänt här då? Vad är det för drama.. Människor är konstiga. “Hey, vi måste ju ta livet av den lilla bebisen så ingen får veta om vår kärleksaffär.” Nu slutade det ju med att mannen inte bara var en otrogen karlslok; han var dessutom mördare.
Ikväll får jag inte glömma att se 45 Minuter. Renée Nyberg är en av de bästa på svenskt TV, enligt mitt tycke och smak. Men innan dess blir det hemma-fru-TV, dvs. Oprah.