Kim da Costa – Sida 116

En vanlig fredag

Har en ledig dag bakom mig och den tillbringade jag med Blake. Vi var ute på ett par långa promenader.
I förmiddags strosade vi runt i Tölö och satt ett tag i Topeliusparken där Blake ’cruisade’ ’bitches’. Blake gillar damhundar.

På eftermiddagen promenerade vi mot Fölisön och stannade till i Mejlans arboretum som jag inte visste existerade. Ser fram emot att återvända till Rosengården när rosorna inte ser så vissna ut som nu.

Kvällen avslutade jag med att träffa tre vänner från min nu avslutade ’gruppterapi’. Det är bra människor det. Bra människor identifierar sina problem – OCH tar tag i dem.

Igår testade jag ett nytt preparat som ska hjälpa mig att sova. Insomningen tog ett tag men när jag väl somnat så sov jag. Banne mig. Får se om det var en tillfällighet eller om preparatet faktiskt hjälpte. Ska göra om proceduren i natt och se vad som händer. Återkommer i ämnet.

Sista dagen (för den här gången)

Då var dagen kommen. Sista dagen i det som jag valt att här på bloggen kalla ’gruppterapin’.
Jag kommer att skriva ett utförligt inlägg om denna fantastiska upplevelse vid ett senare tillfälle, men här är några ord från handledare och ’medpatienter’.

”Tack Kim för en fantastisk tid. Det har varit ett privilegium att få lära känna dig. Du är en underbart känslig och på samma gång modigt stark människa. Du är en stjärna så låt dig själv skina, och visa din glans för hela världen.”

”Du är världens bästa fjolla.”

”Du har mycket ljus och känslighet och tillsammans är de din styrka.”

”Du är vacker och oförglömlig!”

Med fotot nedan vill jag hylla och tacka ’gruppterapiprogrammet’ Mangeln.

Israelbesatta ”journalister”

Det här med medias hetsjakt på Micael Bindelfeldt och hans födelsedagspartygäster – jag måste bara snabbt kommentera detta äckliga beteende.
För hetsjakt var ordet och tänk att skräp-Expressen skyltade sina artiklar med ”På plats i Tel Aviv” (LOL!). Som om det hela vore någonting värt att ”bevaka”. Men bevakade var vad de gjorde. Och förföljde. Bokstavligt talat. De är ju i och för sig kända för att förfölja folk. Inte minst så kallat ”vanligt folk”.
Så fruktansvärt patetiskt. Och äckligt. Och patetiskt.

Och när de sedan inte hade någonting mer att komma med så drog de i sista artikeln till med att försöka ge gästerna FLYGSKAM; denna nya patetiska folkliga superskam.
Det här med att många (om inte de flesta) av gästerna har hem i olika länder och därmed flyger kors och tvärs stup i kvarten har aldrig bekommit de så kallade ”journalisterna”.
Nä, hela detta halabaloo hade så klart att göra med att födelsedagsfestligheterna ägde rum i det (fantastiska men) av svenska media hatade Israel.

”Journalisterna” häckade på gästernas instagramkonton och skrev ihop skitartiklar när de inte var ute på banan och rent fysiskt förföljde de firande. Detta är för övrigt den nya tidens så kallade journalistik: att göra artiklar av instagramuppdateringar. Oy vey..!

Så fruktansvärt äckligt alltihop.
Och patetiskt.
Och äckligt.
Usch!

Puh. Nu var det sagt.

Posörer som slår in öppna dörrar

Tänk om alla töntar som nu åker till Sölvesborg för att veva med regnbågsflaggan istället satte sig på Stockholms tunnelbana och åkte ut till ”utanförskapsområdena” och viftade med nämnda flagga istället. Det skulle betyda någonting, men ja just det ja. Det skulle ju kunna kännas lite obekvämt.
Allt detta patetiska poserande alltså… Dra åt helvete.

Ja, jag är SÅ HÄR mätt på alla posörer som vill ”göra någonting” men som bara slår in öppna dörrar och inte gör någonting av vikt; ingenting som är ens lite, lite riskabelt.

Framtidens fajt kommer INTE att äga rum i Sölvesborg el. likn. Den kommer att äga rum i de helvetiska förorterna.

Cykelturer och Eurovision

Det var ju en helt trevlig helg det är.
Jag har inte gjort så mycket egentligen.
Har varit på långa långa promenader med Blake för att spana in våra nya omgivningar här i Mejlans/Tölö.
Tog även en första cykeltur till Sörnäs där jag går på möten några gånger per vecka. Ville mest kolla upp snabbaste rutten samt hitta ”säkra” cykelställ – området kring Sörnäs metrostation kan var en smula… stökigt.

Jag premiäranvänder tvättstugan. Efter att de senaste decennierna haft tvättmaskin i hemmet så kändes det lite ”jobbigt” att plötsligt vara tvättstugeperson igen, men det gick fint och jag slipper att som i min ungdom gå till en annan byggnad; nu bara hissen ner. Det gick fint och jag kände mig som en hemmaman.

Vidare har jag ordnat lite i hemmet. När man flyttar så placerar man saker och ting på ”logiska” ställen men efter ett tag inser man att vissa prylar gör sig bättre i helt andra hyllor och skåp. Det blir kanske inte lika logiskt, men mer effektivt och användarvänligt.

Har kollat en hel del på gamla Eurovision-år och sträcklyssnade på min bekant Emils projekt om refuserade Melodifestivalen-bidrag. Rekommenderar Schlagervännernas podcast för er som är intresserade.

Nu är det söndag kväll och jag ska avsluta veckan och kvällen med Big Brother – mest för att jag övar på min finska och vill lära mig en massa slang, så att jag hänger med! #integration