Författare: Kim da Costa

Ego

Har ni någonsin fått ett telefonsamtal från någon som säger; “Jag kan inte tro att det är sant, jag talar med min största ikon”?
Det hände mig nyss.
Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego. Ego.
Man är ju bara människa.

Kläder och picknick

Blottat skrev.

Mina favvojeans är ett minne blått. Köpte dem (Levis) för ett och ett halvt år sedan och efter att ha försökt återuppliva dem tre gånger inser jag att de gjort sitt. Varför går alla byxor sönder i skrevet? Nog för att jag är välutvecklad, men någon måtta får det väl vara.
Nu har jag köpt ett par blå Lee-jeans. Lite, lite för stora men de krymper nog en aning i tvätten så de lär sitta perfekt.
Jag handlar väldigt sällan kläder och jag är ändå en (lagom) utseendefixerad (ganska) homosexuell (mycket) ensamstående man i Stockholm. För tre år sedan fyndade jag två par byxor på H&M som hade realisation pga. ombyggnad eller vad det nu var. Betalade 75 kr/par och de var så snygga. Dessvärre trasiga (och flera gånger lagade) i skrevet.
Imorgon är det dags för jobbet årliga picknick. Hade först inte tänkt gå men så blev det som så att jag kom med förslaget att den kan äga rum på ängen utanför mitt hem (bra läge, nära till toa) så det vore väl olyckligt om jag stannade hemma men lät deltagarna komma förbi och låna herr/damrummet. “Hej, här sitter jag, hoppas ni har trevligt”.

Fina hundägare och jobbiga ynglingar

Har just varit ute och lekt med Elvis och Morris. Eller det var väl Sebbe som lekte mest. Båda hundägarna var såna jag gillar; som inte tror sig veta ALLT. Har svårt för messerschmits.
Var på premiären av Neo’s Digital Lounge i Gamla Stan igår kväll. Satt och diskuterade politik, miljöförstöring och finländska homoikoner (Paula Koivuniemi, Kikka) med en finlandssvensk Micke som jag aldrig träffat tidigare. En yngling, som hade kommit fram och smörat för mig under kvällen, kom fram och smörade för Micke. Ynglingen var obehaglig och jag märkte snart att han var en så kallad tiggare som var ute efter en så kallad sockerpappa. Så fort han fick tillfälle grep han tag i mitt eller Mickes glas för att ta sig en slurk och eftersom jag inte är väna, ljuva Kim längre blev jag heligt förbannad; reste mig upp, tog glaset ifrån honom och kysste Micke för att ynglingen skulle tro att vi var ihop och därmed lämna oss i fred. Det gjorde han också.